Category Archives: Debatt

Inskickade artikelbidrag från medlemmar, meningsmotståndare och sympatisörer.

Vita Rosen svarar Sydsvenskan

”Likheten mellan nazism och islam är fanatismen och det absoluta anspråket på att sitta inne med den enda sanningen.”

I en ovanligt okunnig artikel i Sydsvenskan utser teologen och författaren Ann Heberlein stenkastarvänstern till hjältar. (Sydsvenskan). Antidemokraterna och våldsverkarna som stod utanför Kockum Fritid och med okvädinsord, äggkastning och slag försökte hindra människor från att delta i ett fredligt möte med den holländske partiledaren Geert Wilders, är inga vanliga bråkstakar. Och för att understryka hur fantastiska just dessa våldsverkare är, citerar hon den tyska motståndsgruppen Vita Rosen: ”Ingenting är så ovärdigt en civiliserad nation som att tillåta sig att motståndslöst styras av en ansvarslös klick som har givit efter för sina lägsta instinkter.”

Det är en ganska bra beskrivning av läget i Sverige just nu. Vi styrs, utan något märkbart motstånd, av en ansvarslös klick som gett efter för en av de lägsta instinkterna – att framstå som goda men i själva verket ställa till enorm skada.

I Vita Rosens första flygblad stod: ”Är det inte sant att varje hederlig tysk skäms över sin regering i dessa dagar? Vem av oss kan överblicka de skammens dimensioner som kommer att drabba oss och våra barn när slöjan en dag har fallit från våra ögon och det mest fruktansvärda brott – brott som trotsar allt mänskligt förstånd – når dagens ljus?”

Att jämföra Hitlers angreppskrig och hans utrotning av miljontals judar med dagens moderatstyrda Sverige, är en tanke som svindlar för de flesta. Icke desto mindre finns likheterna där: Nedmonteringen av demokratin, förföljelserna av oliktänkande och ett samhällsexperiment av aldrig skådat slag. Att inom loppet av några årtionden byta ut stora delar av Sveriges befolkning och förvandla det land man är satt att förvalta, från ett tryggt och välmående samhälle till världens näst värsta våldtäktsland, trotsar sannerligen allt mänskligt förstånd.

I ett sådant land behövs motståndsorganisationer, det håller jag med Heberlein om. För övrigt har hon fått det mesta om bakfoten. Att ens nämna det antidemokratiska och våldsälskande AFA med anhang i samma mening som Vita Rosen är en skymf mot de unga, modiga tyskarna i denna antivåldsorganisation.

En som säkert blir mäkta upprörd när hon får läsa Ann Heberleins dumheter är Suzanne Zeller–Hirzel (bilden), en av de sista överlevande från Vita Rosen. I dag är hon medlem i the Peoples Movement Pax Europa, en organisation som motsätter sig islamiseringen av Tyskland och övriga Europa. I en intervju 2009 förklarade (New English Review) Suzanne Zeller-Hirzel sitt nya engagemang:

– Jag läste många, många böcker i ämnet, särskilt Mark Gabriels bok ”Islam and Terrorism”. Då insåg jag att man inte stillatigande kan acceptera dessa saker utan måste göra något åt dem. Man måste stödja denna sak, det är nödvändigt.

På frågan om vilka likheter hon ser mellan islam och nazism, svarade Vita Rosen-medlemmen:

– Fanatismen och det absoluta anspråket på att sitta inne med den enda sanningen. Den andliga enkelheten är densamma hos både islam och nazismen.

Reportern frågade sedan Suzanne Zeller-Hirzel varför hon tror att det är så svårt att förklara dessa likheter för allmänheten, och här bör teologen Heberlein spetsa öronen:

– Det finns en allmän likgiltighet för religiösa frågor som gör det svårt att nå ut. Allmänheten tror också att vi måste vara ”rättvisa” mot alla. Detta är kontraproduktivt. Det finns också ett allmänt välstånd med relativt hög levnadsstandard som gör människor lata. Det finns bara en sak som kan hjälpa och det är utbildning.

Utbildning, säger Suzanne Zeller-Hirzel. Kunskap. Just detta som medierna försöker hindra svenskarna från att skaffa sig när det gäller islam. Att Tryckfrihetssällskapet erbjuder sådan kunskap retar uppenbarligen gallfeber på journalisterna som fortfarande tror sig ha tolkningsföreträde i alla frågor.

Ann Heberlein må vara totalt okunnig om Vita Rosen och sakna förmåga att se vilka de verkliga motståndskämparna är, men en sak hade hon rätt i – det finns något att försvara. Heberlein tycks tro att det som ska försvaras är vänsterextremisternas rätt att kasta saker på sina meningsmotståndare och hindra fredliga möten från att äga rum, men det vi ska försvara är vår frihet.

Frihet från religiöst förtryck, friheten att få fortsätta leva i en västerländsk demokrati utan fatwor, halshuggningar, steningar och allt annat som hör hemma i den islamiska sharian.  Ska det hittas hjältar någonstans, så är det sannerligen inte bland stenkastarvänstern – utan bland dem som vågar stå upp för denna frihet.

PS. Jag begärde plats för genmäle i Sydsvenskan, men kulturchefen Rakel Chukri ”tackade nej till min fråga om att skriva ett genmäle” eftersom ”Heberleins artikel handlar inte om Tryckfrihetssällskapet utan om en moralisk frågeställning, att agera eller inte agera i en tid då främlingsfientlighet växer sig starkare i Europa”.

Både hon och Ann Heberlein har alltså fullständigt missuppfattat var hotet mot Europa kommer ifrån.

Av: Ingrid Carlqvist
chefredaktör för Dispatch International

*

Det politiskt defekta etablissemanget

Åsiktsmonopolets förlorare når de syrefattigaste höjderna allt snabbare. Herregud, hur stora fel är det inte på alla som inte längre ställer upp på redaktionernas växande intresseförening för riktad hatjournalistik?  Den föreningen är det enda som når storhet i den så kallade nyhetsförmedlingen, ty inga utfall och ordval är läskiga nog, när de går in för att leva upp till sin ställning som sämst i Europa. En rankning som de intalar sig måste vara oriktig. Frågan är om svenska journalister behöver hjälp med sin utomordentligt väl genomarbetade självförnedring, men om det är på det viset, så kan jag naturligtvis inte låta bli att räcka ut en hjälpande hand. Jag har ett gott och stort hjärta.

Ändå måste de vara medvetna om, precis som läsarna härvidlag blivit, att de är oförmögna att hålla sig till en oförfalskad version av verklighetsförmedling. De har svårt för den opartiska, demokratiska diplomatin som en balanserad granskning av makten kräver, och det är just den här soppan på politisk enögdhet, folkförakt och fega sanningssurrogat, som är deras spade när de skottade – exempelvis – på Karin Pettersons tidningsdödens grav. Och det går aldrig upp för dem att felet inte ligger utanför dem själva. De kan när som helst ändra attityd för att rädda sitt gråkokade, spruckna förtroende men de vägrar blankt.

Det är synd att så många begåvade grävande journalister föredrar dödgrävning.  Dessa måste veta att de lämnar walk over till sådana som jag, som helt taget ur luften på flera håll presenteras som utbildad journalist, men som snart gör mer skäl för benämningen än vilken tungt erfaren medieveteran som helst. Det säger mycket. Jag är nämligen fritänkande krönikör, det är något annat, men jämfört med maktens islamskygga krämare är jag och alla mina hemlösa kollegor en frisk fläkt genom det allt mer tillslutna medielandskapet.

Vi är Reinfelds så föraktfullt omtalade ”Djungeltrummor”, som han räds mest av allt.  (Reinfelds angrepp) Det är inte drakens huvud som är farlig, det är svansen. Vi som inte har något att förlora, vi är drakens svans. De är vi som får våga, bära eller brista. Det är vi som får frilägga alla muskler i kramp runt ämnen som är tabu att vidröra, samt informera om att exempelvis fjolårets val av Nobelprismottagare i litteratur – Mo Yan, vice ordförande i det kinesiska författarförbundet tillika censurens förespråkare – är en så kraftig varningssignal, att den borde få trumhinnorna världen över att bågna.  Continue reading

Romstadgan: Brott mot mänskligheten (uppdaterad)

Svenskfientlighetens ansikte

Svenskfientlighetens ansikte

Artikel 7
Brott mot mänskligheten

1. Med brott mot mänskligheten avses i denna stadga var och en av följande gärningar när de begås som en del av ett vidsträckt eller systematiskt angrepp riktat mot civilbefolkning med insikt om angreppet:

  • a) Mord.
  • b) Utrotning.
  • c) Förslavning.
  • d) Deportation eller tvångsförflyttning av befolkning.
  • e) Fängslande eller annat allvarligt berövande av fysisk frihet i strid med grundläggande folkrättsliga regler.
  • f) Tortyr.
  • g) Våldtäkt, sexuellt slaveri, påtvingad prostitution, påtvingat havandeskap, påtvingad sterilisering eller varje annan form av sexuellt våld av motsvarande svårighetsgrad.
  • h) Förföljelse av en identifierbar folkgrupp eller ett identifierbart kollektiv av politiska, rasmässiga, nationella, etniska, kulturella, religiösa, genusmässiga, enligt definitionen i punkt 3 i denna artikel, eller av andra skäl som universellt är erkända som otillåtna enligt folkrätten, i samband med en gärning som avses i denna punkt eller ett annat brott som omfattas av Domstolens jurisdiktion.
  • i) Påtvingat försvinnande av personer.
  • j) Brottet apartheid 
  • k) Andra omänskliga handlingar av liknande beskaffenhet som uppsåtligen förorsakar svårt lidande, svår kroppslig skada eller svårt själsligt eller fysiskt men.  Continue reading

All makt utgår från folket

demokrati-moberg”All makt utgår från folket”, står det i regeringsformen, och i den också att: ”det allmänna skall främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.”

Vi kan inte se att Reinfeldt och alliansregeringen, som medels ”vilja, våld och vaselin” prestigedriver den mest extrema invandringspolitiken i världen, samtidigt som resten av världen drar åt bromsarna och erkänner sitt misstag, tar ringaste hänsyn till detta.

Regeringen har plundrat svenska folket på tillgångar och kapital ämnade för landets gemensamma intressen och välfärd och är – därmed – i full färd med att beröva våra barn, barnbarn och framtida generationer det trygga och sammanhållna välfärdsland som vi själva ärvde och gavs förtroendet att förvalta.

Det är en stor skam! Vi är många som i förtvivlan gråter hjärtat ur kroppen, oavbrutet! Överallt går det människor med utslocknade ögon omkring i spillrorna av sina och föregående generationers investeringar.  Continue reading

Värmlandsgruppen diskrimineras av Grums kommun

Nej till bidrag till flyktingmotståndare

Kommunen avslår en begäran om bidrag från en förening som kallar sig Värmlandsgruppen 14-7. föreningen har en viss anknytning till Sverigedemokraterna och arrangerade förra sommaren demonstrationer mot att ett av kommunens hyreshus upplåts till boende för ensamkommande flyktingbarn. (NWT)

news-icon

Grums kommun kanske ska omformulera sin ansökningsblankett som i nuvarande skrift lyder:
“Nystartad förening som varit verksam i minst sex månader har rätt till startbidrag.”

-Värmlandsgruppens nystartade ideella förening får med märkliga motiveringar avslag på ansökan om symboliskt startbidrag (500 kr).

Det handlar – som förstås – inte om slanten, utan om principen. Märk väl att kommunen inte anger i sin information för ansökan om “startbidrag” några andra ansökningskriterier, än: nybildande.
Värmlandsgruppen överklagar beslutet av två skäl:

  • Likabehandling ska gälla
  • Grums kommun motiverar avslaget med uppgifter tagna ur luften.

Continue reading

Sverige är inte längre en reell demokrati

Kopierat från Avpixlat.

Efter EU-inträdet skedde en förändring av demokratin. Denna innebar en avveckling av den reella demokratin och ersattes av en formell sådan. Det har inneburit att medborgarnas helt förlorat möjligheten att påverkan samhällsutvecklingen.

Tiden före EU-inträdet redovisade partierna alla de stora och viktiga frågorna före valen, som de planerade att genomföra om de erövrade regeringsmakten. Efter EU-inträdet sker inte detta längre. Först när valet väl är över redovisar det parti eller partier som bildat regering de viktiga förändringar man tänker genomföra. Medborgarna har därför väldigt liten möjlighet att välja “rätt” parti eftersom valinformationen är så allmänt hållen. Detta gör att medborgarna traditionsenligt väljer det parti man vanemässigt röstat på för att “vara på den säkra sidan”. Men det främjar inte demokratin och väljarna ångrar sig ganska snart efter valet.

Continue reading

Migrationsdebatten full av lögner och onödigt polariserad (M)

sorg1Det är dags att prata sanning om immigrationspolitiken såsom vi bedriver den i Sverige idag, menar en moderat kommunpolitiker i Vallentuna, Björn Schaerström:

 

“En bit in på det nya året hettade det till i migrationspolitiken. Ketchupeffekten!? Nja, mer då varbölden som sprack! Med ilskans stinkande sekret flödande ur såren hos medborgare som under minst tre decennier känt sig uppkörda av svenska politikers ”rädda världen” fantasier på deras bekostnad.

Invandringsspelet har nu nått den gräns där även annars medgörliga medborgare ser sig skyldiga att välja lojalitet till sanningen före den till en havererad och bedräglig politik baserad på en förljugen bild av verkligheten.

Efter Dagens Samhälles enkät till moderatpolitiker och medborgare landet runt går det inte längre att förneka att politiken saknar bred förankring. Hur mycket än förespråkare försöker påvisa motsatsen. Moderatprotester och medborgarreaktioner talar sitt tydliga språk. Liksom stödet för Sverigedemokraterna. Och det är inte deras fel.

Därför var det välkommet att Moderaterna i slutet av januari presenterade en utredning för översyn av migrationspolitiken. Beklagligt var dock att redan en översiktlig läsning av utredningsdirektivet avslöjar att det är en till intet förpliktigande luftpastej sannolikt avsiktligt utmejslad för att rinna ut i ännu en sönderkompromissad politisk pamflett. Man undrar om moderaterna på allvar tror att de skall kunna lura väljarna att utredningen kommer att leda till väsentlig förändring. Det ytterst målfattiga direktivet tyder på det liksom migrationsminister Billströms tidplan för översyn i denna ödesfråga som uppges ”få ta den tid det tar” och att som riktlinje gäller ett år.

Beklagligt och genant var också det efterföljande spektaklet med statsminister Reinfeldts tilltag att ”ta migrationsministern i örat” för sitt tal om begränsning av flyktingvolymer. Turerna har förbryllat alla och bäddat för utredningsfiasko. Det är uppenbart att statsministern med sin märkliga ”kontraorder” försöker och tror sig kunna döda frågan.

I stället har han skapat osäkerhet och förvirring som t.o.m. utrikesminister Bildt genom senare stöd för åtstramning såg igenom. Den kritiskt tänkande skakar på huvudet!

En falsk, obegriplig och ologisk debatt

Debatten om migrationspolitiken är i många delar så falsk och obegripligt ologisk att det ibland är svårt att ta in. Debattörer och forskare men mest av allt politiker stämplar, beskyller och talar förbi varandra, förvanskar fakta, vränger verkligheten och levererar bedrägliga förklaringar som inte hänger ihop.

Värst av allt är alla de som vägrar erkänna effekterna av en politik som byggt fast Sverige i skenande kostnader som medborgarna inte efterfrågat, som stjäl samhällsresurser från det nödvändiga, som favoriserar några få flyktingar på flertalets bekostnad, som göder flyktingsmugglare och flyktingentreprenörer och som spelar främlingsfientliga krafter i händerna. Och att höra samma individer argumentera att skälet ligger någon annanstans än i den politik som gällt i minst tre decennier.

För dem spelar det ingen roll hur många rationella argument och fakta som presenteras, de har bestämt sig, bryr sig bara om sin egen världsbild och sina självpåtagna dåliga samveten, stigmatiserar de kritiska, slår sig för bröstet av självgodhet och skiter i verkligheten!

Låt oss därför metodiskt dissekera invandringspolitiken och debatten i sina tydligaste beståndsdelar. Och in någon grad den inte helt oviktiga frågan,var kommer pengarna ifrån?

Samvetsretorik med skuldmanipulation

Låt oss då börja med de dummaste, och först med den av journalister ofta ställda retorisk frågan (många av argumenten går nämligen ut på att spela på känslor avsett att sätta förnuftet ur spel); borde inte vi som är ett av världens rikaste länder osv.!? Detta är skuldmanipulation! Man vill få oss att känna skuld och skyldighet. Skulle vi känna skuld för att vi har det samhälle vi har? Ett sedan hundra år demokratiskt land som slutat föra krig och inte provocerar någon. Som bidragit med samhällsnyttiga innovationer och produkter i mänsklighetens tjänst, i internationella samarbeten och hjälpinsatser och erbjuder stöd till demokratirörelser världen över. Skuld för vad? Skuld till vem? Skall vi känna skuld för att säga nej!?

Skuldkreatörernas nästa slagord brukar vara ordet humanism, att påtvinga oss ett moraliskt ansvar. Samt att man inte skall ”ställa grupper mot varandra”. Men… det är ju våra pengar, inga andras! Varför skulle vi skänka bort våra resurser!? Om vi nu skall vara så generösa att vi öppnar vårt samhälle… skall vi då också betala för det!? Och om man nu har så humanitära ambitioner, varför då inte hjälpa så många som möjligt på plats i stället för ett fåtal här, i ett av världens dyraste länder omgärdat av fördyrande regler och krav! Varför inte hjälpa maximalt för pengarna!?Varför favorisera just de som haft råd att ta sig hit!?

En myt att Sverige är ett rikt land

Beskrivningen om Sverige som rikt land förtjänar eget kapitel. Låt oss göra det kort. Högt BNP är inte detsamma som stora gemensamma resurser. Hög produktivitet kräver nu allt mindre arbete. De gemensamma resurserna kommer från skatteintäkter som huvudsakligen kommer från just arbete. Med färre som arbetar krymper statens intäkter. Vi är nu allt fler som skall försörjas på en krympande budget i balans. Vilket med nödvändighet också betyder att alltid spara, oftast i de stora budgetposterna, vården, skolan, omsorgen, försvaret.

Vi är också ett land där staten ryckt av medborgarna höga skatter för kostsamt välfärdsbygge. Det funkade i tider med goda marginaler tills väljarna sa stopp. I krympande ekonomi med åldrande befolkning går det inte längre. Här syns nu ökande arbetslöshet, sinande pensioner och fler utslagna. Några talar om barnfattigdom. Sverige som ett ”rikt” land är en myt som allt mer går mot historien. Även den vackraste båt med hål i sjunker.

Lika falskt i sammanhanget är talet att ”öppna för arbetskraftsinvandring”. Liksom det om betald invandring som investering, t.ex. om gruppen Bosnier som nu efter något decennium i Sverige sägs vara nettobidragsgivare. Vackert så! Men ingen TV-handlare klappar händerna för hög marginal på en modell om han gör förlust på de övriga. Den kalkylen går ändå inte ihop.

Ingen fabrikör investerar heller i en ny maskin om han redan har flera som står stilla. Arbetslöshet är ”maskiner” som står stilla! Inte heller köper man maskiner i lager som förhoppningsvis ger vinst i framtiden. Om vi nu skall vara så generösa att vi öppnar dörrarna för arbetskraft, skall vi då också försörja den!? Att som statsministern som argument för nuvarande politik förespegla arbetskraftsbehov när vi har mer än fullt är skojarfasoner.

Övertolkning av internationella avtal

Som skäl för invandringspolitiken framförs ofta internationella åtaganden genom ratificering av internationella avtal. Men sanningen är att vi själva bestämmer över vår politik. Sanningen är att svenska myndigheter genom överdrivet generös hållning har övertolkat dessa avtal. Det är ett bevisat faktum att Sverige tar emot fler invandrare än de flesta europeiska länder och att vi i förhållande till folkmängden tillhör den absoluta världstoppen.

Vi bestämmer själv hur vi skall tolka och avgöra om kriterier är fyllda. Vi har ett ansvar att själva vara herre över vår egen situation. Man skall inte ingå avtal man inte kan hantera. Passar de inte skall vi inte vara med. Att avtalen avgör volymerna är inte sant.

Många har räknat på kostnaderna för invandringen. Vare sig det är partier eller experter är det nu obestridligt att de är enorma. Från uppgifter i öppna källor hos Migrationsverket och kommuner kan vem som helst göra en egen kalkyl. Och finna att vilken som helst skattebetald invandrare eller flykting kostar genomsnittligen allt mellan en halv och 1,5 miljoner årligen. Vid en nivå på 30,000 nya invandrare motsvarar det en kostnadsökning på ca 30 miljarder.

Den totala kostnaden för invandrare i skattebetald försörjning är svår att överblicka p.g.a. varierande omständigheter. Trovärdiga aktuella indikationer bl.a. baserade på Jan Ekbergs ESO studie från 2009 pekar nu på närmare 100 miljarder motsvarande 2-3 % av BNP. Vissa antar det dubbla.

Det är minst sagt extremt för något för landet huvudsakligen helt onödigt. Lika svårt är att beräkna var kostnaderna stannar. Detta är skrämmande! Sannolikheten för att någon större andel av senaste decenniets invandrare inom nära framtid får fasta jobb är mycket liten. (hör SR P1s dokumentär ”Det delade Sverige”. Se mitt exempel från Vallentuna).

Vårdslös invandringspolitik

I utrikesdeklarationen säger Carl Bildt att varje biståndskrona skall användas så effektivt som möjligt. Detta måste gälla varje skattekrona! Moderaterna var en gång motståndare till ”bidragssamhället” och gick i täten för sundare hushållning med våra gemensamma resurser vilket utgjorde grund för arbetslinjen. Då rörde det krympt bidragsvolym för svenska skattebetalare. Nu öser samma parti ut bidrag till de som aldrig bidragit till våra resurser endast därför att man antagit inställningen att det är ”synd om dem”.

Vi svenskar tillhör världens högst beskattade befolkning, tidvis rent av bestraffade med skatter för helkaklade badrum och lager-på-lager av skatter och avgifter för bostäder och energi. Förstår statsministern att det är djupt demoraliserande för många att gå till jobbet klockan sex för att tjäna brutto vad andra får netto gratis.

Jag blir förbannad när jag bevittnar en politik som innebär ”stöld” av svenska skattebetalares gemensamma resurser när vi vet hur det ser ut på akut- och förlossningsmottagningar, med sinande pensionssystem, stigande arbetslöshet och varsel och hårt konkurrensutsatt industri under nedmontering som alla insiktsfulla vet bara kommer att bli värre. Nuvarande invandringspolitik är ett direkt hån mot väljarna och vittnar om en vårdslöshet som i vanliga fall brukar resulterar i indraget tillstånd.

Det är ingen hejd på lögner och trix i migrationsdebatten. Upprörande är att höra media kabla ut den ena snyfthistorien efter den andra om duktiga invandrare. Som om det vore utgångspunkt och skäl för att vi skall betala för allt fler när resurserna inte räcker här hemma.

T.o.m. lurade bärplockare blir en del i den valsen trots att det inte har ett skvatt med frågan att göra. Man kan syssla hur mycket som helst med integrationsåtgärder, lägre ingångslöner, sänkta trösklar och allt vad det nu heter. Det berättigar inte förlängning av den felaktiga politiken och att dra på oss ytterligare kostnader och åtaganden.

Jag har sista tiden mejlfäktats med brevskrivare, politiker och partivänner i ämnet runt om i landet. Flera av dem förefaller ha mycket dimmiga begrepp om var pengar kommer ifrån. Många vet ytterst lite om näringsliv och industri, om svensk industrihistoria, om ändrade konkurrensförhållanden, om utflyttning av tekoindustrin eller om varvskrisen och bruksdöden eller om var och hur resurser byggs upp överhuvudtaget.

Om man frågar människor om flyktingmottagning och invandring är det sant att många spontant säger sig villiga att ställa upp. Men det är också sant att mycket få vet något om kostnaderna eller om omständigheter och bakgrunden i övrigt. De flesta vet ytterst lite om världens länder och konflikter annat än ytligt om det för tillfället mest aktuella varför man just nu kan utropa ”tänk på Syrien” för snart sagt varje migrationsärende även om ingen kommer därifrån. Många har svårt att sortera bland argument och saknar kunskap för att reda ut påståenden om ansvar och skyldigheter eller att se alternativen. Men om man berättar om verkligheten är det få som inte justerar eller rent av ändrar sin uppfattning.

Låt oss sammanfattningsvis konstatera två saker, glasklara för den som har någon liten baskunskap om ett samhälles uppbyggnad och funktion och integritet nog att tänka själv.

För det första, och så självklart att det knappast kräver någon tankeverksamhet alls; man kan inte tala om arbetskraftsbehov och betala för invandring när man har arbetslöshet.

För det andra, och det kräver bara marginellt mer tanke och lite kunskap om ekonomiska förhållanden. Sverige är ett av världens dyraste länder. För kostnaden att hjälpa en individ här kan man hjälpa mångdubbelt fler på plats.

Svensk invandringspolitik är feltänkt från början till slut och bygger i hög grad på att vissa med trångt perspektiv på världen tror att ”räddning” till Sverige är bästa sättet att hjälpa. Det är fel! Man överlever i de flesta länder. Ett litet land med 0,135 % av världens befolkning kan inte, bör inte och skall inte heller absorbera och betala för tusentals människor från andra länder så att det eroderar landets finanser och resulterar i politisk instabilitet.

Världen är orättvis. Men det är inte vårt fel! Jag unnar alla att leva som svensk. Men det är helt enkelt omöjligt. Jag kan inte ta åt mig för att jag är född här och är inte bättre än någon annan. Men jag måste inse realiteter. Gör man det kan man på ett ärligare och bättre sätt hjälpa andra utan att det sker på någons bekostnad.

Motstånd till betald invandring och dagens migrationspolitik är vare sig främlingsfientlighet, sympati för eller att tillmötesgå Sverigedemokraterna! Det är ett ställningstagande i en sakfråga som går utmärkt att nå ur egen analys även om SD aldrig existerat. Att påstå annat är lögn.

Nej, nuvarande invandringspolitik och debatt handlar i väldigt hög grad om att döva några svenska samveten, att få några att må bra som därefter aldrig frågar efter resultaten. De borde i stället ha dåligt samvete för en hållning som göder flyktingbusiness, eroderar våra resurser och spelar främlingsfientliga och högerextrema i händerna. Den massiva skattefinansierade invandringen kan bli en ödesfråga för Sverige som riskerar stjälpa den stabilitet och grund vi står på. Politiken måste ändras! Ärendet kräver en ärligare hantering.

Jag öppnar gärna armarna för alla som vill komma hit och jobba och bidra. Men jag vill inte betala för det!

Läs artikeln i original på Vallentuna Fria, färska nyheter

Vi får aldrig glömma Gulag

Final_solution_for_Slavs_in_GULAG

“Vi får aldrig glömma förintelsen” (GP) var mediernas fokus i förra veckan, men aldrig att vi får höra om “Vi får aldrig glömma Gulag” och om Stalins fasansfulla folkmord. Har Gulags offer en minnesdag?

Anders Lindberg skriver i Aftonbladet: “30-talet känns inte långt borta” – och som alltid är det nazismen som penetreras och högerextremismen som är aktuell.  Artikeln nämner inte så mycket som ett ord om att Gulag grundades 1934, inte över huvud taget i vänsterns 30-tal som bara fylls av förintelsen. Har de samtidigt glömt vilken politisk riktning också nazismen stod för?

“Undersökningar visar att nästan alla ungdomar nu känner till Auschwitz. Men de flesta, 90 procent, känner inte till det sovjetiska fånglägersystemet Gulag” (Länk)
Inte undra på.
Medier som påverkar och genomsyrar hela vårt samhälle idag är överbefolkade av vänstersinnade journalister som gör praktiskt taget vad som helst för att deras förmenta “godhet” inte ska få slagsida av sanningen och frånta dem rätten att bedöma vad som är ondska. Miljöpartiet står för 41 procent och är bland landets journalister det näst största partiet. Vänsterpartiet får 16 procent. Särskilt public service brister allvarligt i den åsiktsmässiga mångfalden, där 80 procent av dem väljer något av de röd-gröna partierna.

Enligt Anders Lindbergs twittrande är det dessutom “oviktigt vilka som ligger bakom antisemitismen” i dagens Sverige, när han får frågor på varför han inte berättar vilka det rör sig om. Utan den kunskapen kan man inte göra något åt problemet. Med det respektlösa historieperspektivet borde det för honom vara lika oviktigt vilka som låg bakom antisemitismen på 30-talet. Vilka ska framtidens svenskar annars blicka tillbaka och lägga skulden på för det som pågår nu?
Journalisterna som Lindberg, Bjurwald, Linderborg med flera vilseleder läskretsen avsiktligt och pekar hellre ut fel samhällsgrupper bland sina politiska åsiktsmotståndare, än formulerar sanningen om en med öppna ögon importerad invandring som fått judehatet med bröstmjölken.

Hur kommer vänstern undan med att skylla nazismen på högerfalanger, utan att bli ifrågasatta? Hitler själv menade att det fanns mycket starka band mellan socialism och nazism, vilket han poängterade i ett tal 1940:

”Mer förenar oss med kommunismen än vad som skiljer oss åt. Framförallt återfinns också där den sanna revolutionära andan, vilken lever överallt i Ryssland förutom där det finns judiska marxister. Jag har alltid tagit hänsyn till denna omständighet, och beordrat att alla forna kommunister ska beviljas inträde i partiet omedelbart. Den småborgerliga socialdemokraten och fackföreningspampen kommer aldrig att bli sann nationalsocialist, men det kommer kommunisten alltid att bli.”

 

Gulag var en ledningscentral för fängelser, arbetsläger av olika slag, samtidigt mentalsjukhus och speciallaboratorier. Där samlade man kriminella och sådana som man kallade för ”socialt skadliga element”, politiska fångar och människor som tillhörde förtalade befolkningskategorier. Ungefär som mediemakten gör idag med oliktänkande, alla dessa systemkritiker som i praktiken tillhör en snabbt växande majoritet som man försöker kontrollera och tysta ner med förtalande rasismbeskyllningar. De som är mest “oliktänkande” i förhållande till majoritetsbefolkningen, är det begreppförvrängande elitförbandet bland journalisterna.
Även för Stalin fanns fienden i alla opponenter, och det fanns bara ett sätt att komma åt dem: angiveri och åsiktsregistrering. Det här är skrämmande likt SR, LO och Expos metoder.  (Länk)

I mars 2012 påbörjade socialdemokratiska LO ett projekt som gick ut på att utbilda 150 000 av sina medlemmar i att övervaka grannar och arbetskamrater. De som rapporteras för invandringskritik riskerar att bli utesluta och svartlistade som arbetssökande. Har du aldrig haft problem att få vikariat och vid-behov-anställningar via bemanningscentraler förut, men plötsligt får det, kan du nästan vara säker på vad som hänt. Särskilt om du innan dess har blivit kallad till skrämselförhör och anklagats för att prata politik på jobbet, fast du aldrig gjort det. Det pågår åtminstone i Värmland och undertecknad är en av dem.

Angivarorganisationen är större än Stasi, som i DDR-diktaturen hade 100 000 angivare runt om i Östtyskland.
“Syftet med verksamheten är att hålla koll på människors frustration över invandringspolitiken och göra så att vanligt folk känner sig övervakade och därmed rädda för att lufta sina åsikter med sina kollegor och vänner.”

Att de inte märker vad de själva är i färd med att upprepa från historien är skandalöst, och att de projicerar vad de står för på andra att klä skott för, är ondska. Demokratier åsiktsregistrerar inte sin befolkning, och ändå görs så dem som framhåller demokratin och en överlägsen värdegrund – som gör skillnad på folk och folk – högre än allt annat. De upprättar åsiktshierarkier, där allt till höger om socialdemokraterna benämns som ”högerextremt”.  En politiker, Stefan Windh i Påskallavik (S), hotade tillsammans med partikamrater och vänsterpartister  kommunens ortsbor, som ville delta i en demokratisk opinionsundersökning:
”Glöm inte. Ingen är anonym på offentlig plats…du och dina anhöriga ska leva med ditt ställningstagande resten av sina liv i skolan, på jobbet, i samvaron med grannar och i det lokala föreningslivet.”

Nazityskland blev under 1930- och en bit in på 1940 en uppskattad regim i Sveriges Kommunistiska Parti, som i vår tid är Vänsterpartiet. Uppslagsverket Nationalencyklopedin skriver att den ideologiskt snarlika nazismen inledningsvis hade “ambitioner att förverkliga en statssocialism på nationell basis“. Nazismen tog avstånd från individualism, kapitalism och liberala rättigheter och värderingar.  Gregor Strasser och Otto Strasser ansågs tillhöra partiets vänsterfalang. Goebbels, en av Hitlers närmaste män, har också räknats till partiets vänsterhölje.

Trotskij talade om koncentrationsläger redan i mitten av 1918. Trotskij  och Lenin gav order om upprättandet av permanenta sådana. Diktatet “röd terror” påbjöd uttryckligen ”skydd av Sovjetrepubliken mot klassfiender genom isolering av dem i koncentrationsläger”. Trotskij gav order om att ”utrota dessa Kain-ar”. Användningen av ordet utrota, om en hel social etnisk grupp, utmynnade i just detta –  folkmord.

Att nazism och inte nationalsocialism blivit benämningen av ideologin är en följd av ett idogt lobbande för att försöka mörka socialismens många nazikopplingar. Man kallade nationalsocialismen nazism, eller fascism, och ville påskina att det var en högerideologi för att förknippa den med företeelser som frihandel och marknadsekonomi.

“Av någon anledning är det mindre känt att klasskampen är en minst lika central del, och något som också är centralt inom socialismen. Det tyska nazistpartiet hette ju Nationalsocialistiska Tyska Arbetarepartiet och vann främst sitt stöd i de breda folklagren, i arbetarklassen. Såväl begreppet arbetareparti som politik, för och stöd hos i första hand arbetarklassen, är attribut som är intimt förknippade med vänstern. […]Nazisternas ekonomiska politik nämns sällan, om någonsin. Varför, kan man undra? Sannolikt ytterligare ett led i att försöka dölja släktbanden mellan socialism och nationalsocialism, eftersom nationalsocialistisk ekonomisk politik är socialistisk politik som vilken som helst.” (Länk)

I ledarstaten behövdes inga fria meningsbrytningar, val eller majoritetsbeslut.Ledaren skulle uppfattas som ett uttryck för folkviljan. Ledarstaten hade en strängt hierarkisk uppbyggnad som var grundad på ett enpartisystem och stödd bland annat av en intensiv, likriktad propaganda, censur och hemlig polis. (Länk)
Vad skiljer detta system från dagens svenska, likriktade politiska partier och medierna som går i dess lydband och ropar efter censur och begränsning av meningsmotståndares och alternativa upplysningsmediers yttrandefrihet?

– Svenska dagstidningars rubriker om förskräckelse och avsky för nazisternas övergrepp mot tyska judar under Kristallnatten övergick snart till anpassning till den nazistiska antisemitismens radikalisering, konstaterar Göran Leth, som är medieforskare specialiserad på mediernas återspegling av nazismens framväxt i Tyskland och antisemitismens förankring i Europa. Information som antingen undanhålls eller inte betonas får lika stor betydelse som hårdvinklade detaljer och betonade uppgifter.

Uppfostrade och matade i decennier med den “goda staten” har uppenbarligen förstört den svenska befolkningens förmåga till kritiskt tänkande, skriver Christer Kevick om mediernas ansvar. Det kallas för soft totalitarianism.

“Det är skrämmande med en befolkning som inte reagerar med ursinne och uppror mot ett samhällssystem som för varje decennium tar sig störrre och större friheter på bekostnad av individens autonomi och frihet. Det är ett system som agerar såväl åklagare, försvarsadvokat som domare. När en f d demokrati passerar gränsen in i skugglandet görs det omärkligt. Även om demokratin fungerar på ett ytligt plan ; fria val, grundlagsskyddad yttrande- och tryckfrihet, så är ändå samhället auktoritärt och diktatoriskt på det praktiska planet. Att vår nya grundlag röstades igenom utan vare sig en presentation av den eller en föregående debatt runt den, talar sitt tydliga språk. Riksdagen företräder makten och makten kan varken kritiseras eller påverkas. Ett sådant statsskick brukar kallas för demokratur och där är Sverige av idag. ”

Nasrin Sjögren noterade en jämförelse som är värd att hålla i åtanke, när vi läser om dem som journalisterna och Expos förlängda armar anklagar för att ligga bakom näthatet. Detta för att på så vis lyckas begränsa åsiktsmotståndares yttrandefrihet och själva få stå oemotsagda:

“Såg precis klart Palmedokumentären i ett tretimmarssvep på SVT Play. Mot slutet gavs exempel på hur fientligt och hatiskt klimatet mot Palme var kort innan hans död 1986. Den bilden syns nedan i svartvitt. Den andra bilden är i färg från 2012 och angriper en annan partiledare som i dag anses kontroversiell. Här kan ni själva lägga in valfria rader om att lära av historien, vad som är hat, vilka som hatar och vad talet om människovärde och mänskliga rättigheter egentligen innebär. Själv lägger jag mig med en gnagande oroskänsla i kroppen.”

 

312337_257130034420921_1968948406_n 400194_257130021087589_1848100478_n

 

 

 

 

 

 

 

Om hatets rätta ansikte

Publicerad i Dispatch International idag:

di-iAftonbladet 5 maj 2012. ”Hatretoriken som närde en mördare”. Orsaken till att Peter Mangs i Malmö sköt folk med invandrarbakgrund vet faktiskt ingen, men Eva Franchell ”visste” att Mangs tagit intryck av ”rasistiska och rättshaveristiska sajter”. Men sajten som hölls ansvarig dök upp först flera år efter morden. Vems retorik läste Mangs innan dess? Möjligen Aftonbladets.

Kraftord som systematiskt missbrukas tappar respekt. Ropar man ”varg” för ofta kommer ingen att ta varning, när de borde. Dagligen språkmisshandlas oliktänkande med förråande epitet som rättfärdigar att de tillskrivs fientliga åsikter som de inte har. För det upplåts obegränsat massmedialt utrymme. Kallas det inte hat?

Hur rubricerar man Anna Dahlberg som i Expressen publicerade en fimpbesudlad valsedel i skitig rännsten? Uppmaningen löd: ”Rösta nej till hatet”. Vems hat? Det Dahlberg kände?

Eller Länstidningen Östersund som avbildade ett riksdagsparti som en kackerlacka. Figurer iklädda gasmasker utrotade landets enda opposition med bekämpningsmedel. Vad kallas sådana journalistiska associationer?
De värsta hatretorikerna är förvänstrade kulturkoftor som utnyttjar hela registret av skattefinansierade mediekanaler som sin egen propagandaapparat. Deras otaliga duktighetsartiklar berättar vilka profiler man måste ta avstånd från och vilka hemska sajter som bör exkluderas – och hur. Men allra mest ska vi hata oss själva, det svenska. Vi lever i en tid när det är högerextremistiskt att vara svenskfödd.

Exempel på hat i sin renaste form är all around-skribenten Katarina Mazetti som i Icakuriren väckte fullt begripligt raseri hos allmänheten, bland annat med påståendet att riktiga svenskar var mer sällsynta än vita älgar. Men vita älgar är ofta fridlysta och har åtminstone ett skyddsvärde. Även om vi nästan inte finns, så är det rasistiskt av oss att uppleva att vår egen etnicitet är hotad av att folk från världens alla hörn lämmeltågar till Sverige. Det förvirrar oss. Vi blev ju en gång inbillade att antirasism bejakade alla etniciteters bevaranderätt. Vi har det i åtanke när vi läser Mazettis analys om ”rena folkslag” som “gravt inavlade”.

”Allra renast är förstås de folkslag som isolerat sej i generationer och bara gifter sej med varann. De sitter där gravt inavlade med hängande hakor, svåra genetiska sjukdomar och en IQ på 70.”

Vilka åsyftar hon? Romer gifter sig inom egen släktkrets, oavsett var de befinner sig, liksom flera andra är exempel på det. Har de lägre IQ? Eller är det genom ett genetiskt mirakel bara svenskar som får defekta hakor och ett klent förstånd om de inte blandar ut sig med den välmenta avelsimporten? Mazetti utsattes tyvärr för trakasserier efter texten, men hon gjorde sig inte populärare av att lägga skulden för det på alternativa medier och mana till brott mot dem:

” Sådant här orkestreras via hatsajter på nätet. Någon borde hacka dessa sajter och dra fram dessa anonyma nättroll i ljuset.”

Mazetti beskrivs nu som offer för en ”högerextremistisk” hatmiljö där hennes anstötliga text – orsaken – förskönas som ”en krönika om vad som egentligen är svenskt”.  Med andra ord: ingenting.

”Mörkrets herrar äter sig mätta och tuggar i sig, enbart, blodbröd och vitsås, eftersom denna måltid är ursvensk.”

Så skriver kebabätaren Lundholm i Västerbottens-Kuriren i sympati med Mazetti. Folk som sårades kallar han ”mörkerfolk” och ”landets bakåtsträvare”. Vore det inte solidariskt om alla som hatade Sverige så förbannat flyttade någon annanstans och lät ”mörkerfolket” som vill leva i Sverige få ha det som de är vana vid? Att oreserverat bejaka merinvandring från Medeltiden är väl att måna om landets progressiva utveckling? Sympatierna skulle nog bli svårare att krama fram, om man påminner om Mazettis antisemitiska utfall i Ordfront -03:

”Svenska skolungdomar ska inte resa till Auschwitz för att studera förintelsen, utan till Bethlehem för att studera hur Förintelsens barnbarn praktiserar etnisk rensning.” 

 

 Dispatch International

 

 

Fokus på “barnfattigdom” istället för på NYGL

Jag ämnar inte gå in på om det finns fattigdom i Sverige, för det gör det – med våra mått mätt. I de tio år som begreppet “barnfattigdom” existerat, har jag hävdat att det är en ohederlig term för att beskriva något som rätt och slätt är vuxenfattigdom. Inte heller kan vi sticka under stol med att den ökat och brett ut sig i takt med den måttlösa invandringen.

“Barnfattigdomen är mer än fem gånger så hög bland barn med utländsk bakgrund (29,5 procent) som bland barn med svensk bakgrund (5,4 procent). Nästan vartannat barn (49 procent) till ensamstående föräldrar med invandrarbakgrund lever i ekonomisk fattigdom, men endast 2,3 procent av alla barn till svenskfödda par med barn. ”(Rädda Barnen 2010)

”Man måste få ställa de förbjudna frågorna”, sa Janne Josefsson i SVT:s Uppdrag Granskning den 16/.
Men förbjudna frågor motarbetas aktivt av journalistkåren i majoritet som faktiskt har avslöjande och information som yrke, men som i just det avseendet uteblir från sina jobb. Är det konstigt att vi lever i en livslögn?

dallas

Dallas Diabaté

Fattigdom finns verkligen, men barnfattigdom finns inte. Barn har aldrig haft några egna tillgångar. Ur den aspekten är naturligtvis alla barn fattighjon. Vi har alla fötts av föräldrar som låtit sina olika arv, inkomster och livsval färga barnens liv.  Men har vi en kvarts miljon barn som tack vare dem inte har mat?
Stämmer hjälp- och barnrättsorganisationers tiggarkampanjer, som exempelvis den Rädda Barnens hade under Almedalsveckan? Då var siffran 220 000 fattiga barn. På ett halvår har de som påstås gå med sommarskor på vintern och inte får äta sig mätta blivit 20 000 ytterligare.

Nej, uppgifterna är förvrängda, lögnaktiga och överdrivna. Barnfattigdom i Sverige handlar om föräldrar som inte har råd att ge sina barn de senaste välfärdssakerna, menar Dallas Diabaté, som Josefsson intervjuade i programmet. Diabaté har i 30 år arbetat med barn och ungdomar i Rosengård och borde ha snappat upp en hel del i just det område som “barnfattigdomen” påstås vara som värst.

“Tidningarna intervjuar fattiga ensamstående föräldrar och av någon anledning väljer de alltid att porträttera personer med svenska namn”, skriver Svenssson förtvivlan om “barnfattigdoms”-bluffen redan 2011. “Sanningen är naturligtvis att barnfattigdom är ett resultat av en ansvarslös invandringspolitik.”

“Om vi fortsätter att ta emot tiotusentals fattiga asylsökande varje år så kommer statistiken försämras år efter år. Det är oundvikligt. Om Sverige införde en mer normaliserad invandringspolitik så skulle den relativa barnfattigdomen minska som genom ett trollslag. Men det är inget alternativ som politikerna vill diskutera. Och det är definitivt ingenting som tidningarna kommer att skriva om. [..]

Vad det innebär är att Sverige i framtiden kommer få ännu svårare att utvisa barnfamiljer som kommer hit utan flyktingskäl. Därmed kommer den relativa barnfattigdomen att accelerera ytterligare.

Vad massmedia och politiker nu vill göra är att skuldbelägga det svenska folket än en gång, och påskynda en omfördelning av rikedom från svenskar till invandrarfamiljer.

Det är ingenting som journalisterna skriver om i klartext, naturligtvis, utan fullt medvetet duperar de oss svenskar genom att förmedla bilden av att det är främst svenska fattiga barn det handlar om. Allt för att spela på vår solidaritet. Journalisterna utnyttjar vår världsunika generositet till bristningsgränsen, samtidigt som de vinklar och för fram lögner på ett sätt som saknar motstycke i västerländsk medietradition.

Det är därför journalister intervjuar den ensamstående småbarnsmamman Eva istället för den somaliska åttabarnsmamman Warda Mahamed. Det är därför de visar bilder på fattiga små lintottar istället för att visa upp somaliska jättefamiljer.
[…]

Vad TV4 borde göra är att anordna en TV-gala för att utrota den kvarvarande barnfattigdomen hos de svenska småbarnsfamiljer som beskattas till fattigdom för att ha råd med världens mest vansinniga invandringspolitik. Men det kommer aldrig att ske. Svenskarna är sannerligen det mest självutplånande folkslaget i världen.” (Läs hela Svenssson förtvivlan)

Klicka för större bild

Klicka för större bild

I Sverige driver inga fattiga barn runt på gatorna i avsaknad av föräldrar eller vårdnadshavare; inga barn som är dömda att gå under i svält, sjukdom eller i hemlösas alla faror. I Uppdrag Granskning fann Janne Josefsson bara “välmående socialbidragstagare.”

Begreppet ”barnfattigdom” leder våra associationer till föräldralösa gatubarn i – kanske – indiska getton De rotar i sopor och har lortiga fingrar i munnen och kånkar, böjda av allt ”som ett barn inte skulle ha sett”, döende småsyskon på ryggen. Runt sådana föreställningar har organisationer som Rädda Barnen byggt upp en intern välfärd med intäkter som kommer främst från privata givare o företag. År 2011 skänkte vi 391,9 miljoner kronor.  Generalsekreterarens lön är 83 000 kronor i månaden.
Att tala sanning om verkligheten, skulle inte väcka många givmilda reaktioner, det vet naturligtvis Rädda Barnen, BRIS och Majblomman. Därför har det mer bevekande begreppet – som bara har sin riktighet i fattiga länder – kommit att omfatta även svenska förhållanden. De har dessutom överdrivit svensk fattigdom i sådana proportioner, att det handlar om ren lögn.

Barnfattigdomskampanjen samlar in till vad som egentligen är extra socialhjälp till dem som redan erhåller det mesta av vårt försörjningsstöd. Inte en enda insats i Rädda Barnens arbete i Sverige vänder sig till målgrupper om svenska barn eller familjer.
Det aktiverar en erinran:
En nyanländ kvinna med 3 barn får 21 810 kr skattefritt per månad. Utöver detta har samma kvinnan rätt till: 259 200 kronor i retroaktiv föräldrapeng från det att barnet föddes. Exemplet har utgått från den lägsta ersättningsnivån om 180 kronor per dag under 480 dagar per barn. Många separerar på papperet men bor trots detta ihop och får barn ihop – som ensamstående. Mannen får då egen ersättning om 15 510 kronor skattefritt. Tillsammans kan de åtnjuta  37 320 kronor, plus det retroaktiva bidraget på hundratals tusen kronor. Utöver detta betalas 12 000 kr i skattefri SFI-bonus ut per person. (Källa Statskontoret)

För jämförelsens skull får en ensamstående svensk person som arbetar och har en månadslön på 25 000 kronor, betala 17 200 kronor per månad i olika skatter, detta enligt Swedbanks beräkningar. Att försörja sig själv på återstår då 7 800 kronor. Riksnormen 2013 i försörjningsstöd för en ensamstående svensk med 3 barn är 4 930 kr.

För de flesta med svensk uppfostran sticker en sådan sak i ögonen. Särskilt när de tar fram knäckebrödet till middag. Det var ju för att slippa handla med rabattkuponger och vara samhället till belastning som en hel del av dem valde bort egna barn ur sitt liv. Det var för att slippa utsatthet när de hamnade i knipa, som de själva och generationerna före dem betalade skatter. Nu undrar allt fler varför.
”De måste få ställa de förbjudna frågorna”
För samtidigt fortsätter regeringen utsätta landet för en motstyckeslös, massiv invandringsström av bidragsberoende storfamiljer med en bakgrund som inte ger dem någon större chans till självförsörjning i Sverige, någonsin. Det uppfattas inte med folkets bästa vilja i världen ha ett innehåll av någon solidarisk rättvisa. Av den omtalade välfärden i Sverige finns bara en myt om den kvar, och en närmast folkförrädisk diskriminering.

Janne Josefsson sa något oerhört viktigt i den omtalade debatten om “barnfattigdom”, men som gäller över huvud taget i Sverige – även vad gäller migrationspolitiken:

“Det finns ju en symbios mellan journalisterna och de här så kallade goda organisationerna. Jag tar ju en risk när jag granskar den förment goda sidan. Många journalister har satt sin heder på att detta är riktigt och rätt och då är det klart att de (journalisterna) blir förbannade och försvarar att de gått på de här sakerna.”

Sanningen är att våra informatörer offrar vad som helst för prestigens skull. Det är bara det att de inte offrar något som bara är deras, när de springer maktens ärenden. Det är vår gemensamma frihet, vår välfärd och hela vårt demokratiska rättssystem som sätts på spel, ur spel – och offras. Bara en orubblig stark och vital tryck- och yttrandefrihet bekräftar ett väl fungerande demokratiskt samhälle. En sådan frihet ska främja en frisk och nyfiken yttrandefrihet och samhällsdebatt. Grundlagsregleringen ska dessutom främja en omutlig och raffinerad massmedial granskning av all maktutövning, där andra kan medverka i den, mot den eller för den på samma grundvillkor, utan att riskera rättsliga påföljder.

“Självpåtagen självcensur kan vara ännu farligare för en demokrati än statens övergrepp. Då gör man sig till medlöpare till förövarna. Till dem som genom hot eller sin blotta existens gör att media eller enskilda avstår, från att redovisa något som har ett allmänintresse. Jag menar då inte allmänt skvallerintresse, utan ett från demokratiska utgångspunkter, angeläget informationsintresse.

Att avstå från en publicering kan ibland vara väl motiverat. Men en utebliven publicering kan också vara minst lika betänklig ur ett yttrandefrihetsperspektiv som ett eventuellt övertramp i samband med en publicering. . Det som inte skrivs eller yttras förtjänar inte sällan att uppmärksammas, särskilt ur ett demokratiskt perspektiv. Yttrande – och tryckfrihet handlar nämligen också om vad som inte skrivs, vilka nyheter eller åsikter media av olika skäl väljer att inte publicera. Dessa överväganden förtjänar särskild uppmärksamhet. De anknyter till frågan om censur, påtvingad eller självvald.” (Yttrandefrihet och censur, 2011)

23733_10151322679186597_1329527398_nHur detta stämmer med Lisa Bjurwald närmast diktatoriska restriktioner kan skrämma slag på de flesta som är vän av demokratiska förhållanden. Att ovan kloka rader dessutom är författade av samma människa – Anne Ramberg, generalsekreterare i Advokatsamfundet – som vill utestänga ett visst parti från sina uppdrag som nämndemän, därför att deras politiska åsikter inte överensstämmer med hennes, är än mer alarmerande.
Men vad gör vi, hur svarar vi mot detta?
Vi låter oss engagerar oss i en bluff, därför att etablissemanget pekar med hela handen åt det hållet för att få genomföra vad de förutsatt sig med våra grundlagar – i fred.

Istället skulle vi inte ha låtit oss påverkats utan ha fortsatt med “näthats”-debatten och de planerade lagförändringarna som därigenom sipprade fram. Det juridiska Sverige, domstolar och andra rättsinstanser, har bestämt sig för att de ska ha ett integritetsskydd i någon form. Anne Ramberg, 7 jan 2012:

“Därför att enligt vår bedömning så föreskriver Europadomstolens praxis och Europakonventionen det.”

Men där står bland annat vad jag kan se tvärtom, att:

“Det är inte möjligt att nå trygg förvissning om att en viss grundlagsreglering av yttrandefriheten är förenlig med EU-rätten.”  Samt: “Domstolarna har också ur svensk synvinkel möjlighet att med hänvisning till svensk grundlag frångå den handlingslinje som följer av ett givet förhandsavgörande.”

(EU-rättsliga frågor kring arbetsmodellerna kring ny yttrandefrihetsgrundlagstiftning) * För förkovran.

Datainspektionens yppade planer har utretts i fyra år och kom ut till oss i mars 2012, när de med samarbetande journalisters största möjliga förbigående tystnad föreslog- eller snarare beslutade – att Yttrandefrihetsgrundlagen skulle ändras och kallas för NYGL – den nya yttrandefrihetsgrundlagen.

Åtminstone jag känner igen strategierna, med att växla fokus, från alla tidigare negativa förändringar som vill göras bakom ryggen på befolkningen.

 

Barnfattigdomen i Sverige kraftigt Överdriven (Uppdrag Granskning)

Överdrifter om fattiga barn

Barnrättsorganisationernas överdrifter