Monthly Archives: februari 2013

Migrationsdebatten full av lögner och onödigt polariserad (M)

sorg1Det är dags att prata sanning om immigrationspolitiken såsom vi bedriver den i Sverige idag, menar en moderat kommunpolitiker i Vallentuna, Björn Schaerström:

 

“En bit in på det nya året hettade det till i migrationspolitiken. Ketchupeffekten!? Nja, mer då varbölden som sprack! Med ilskans stinkande sekret flödande ur såren hos medborgare som under minst tre decennier känt sig uppkörda av svenska politikers ”rädda världen” fantasier på deras bekostnad.

Invandringsspelet har nu nått den gräns där även annars medgörliga medborgare ser sig skyldiga att välja lojalitet till sanningen före den till en havererad och bedräglig politik baserad på en förljugen bild av verkligheten.

Efter Dagens Samhälles enkät till moderatpolitiker och medborgare landet runt går det inte längre att förneka att politiken saknar bred förankring. Hur mycket än förespråkare försöker påvisa motsatsen. Moderatprotester och medborgarreaktioner talar sitt tydliga språk. Liksom stödet för Sverigedemokraterna. Och det är inte deras fel.

Därför var det välkommet att Moderaterna i slutet av januari presenterade en utredning för översyn av migrationspolitiken. Beklagligt var dock att redan en översiktlig läsning av utredningsdirektivet avslöjar att det är en till intet förpliktigande luftpastej sannolikt avsiktligt utmejslad för att rinna ut i ännu en sönderkompromissad politisk pamflett. Man undrar om moderaterna på allvar tror att de skall kunna lura väljarna att utredningen kommer att leda till väsentlig förändring. Det ytterst målfattiga direktivet tyder på det liksom migrationsminister Billströms tidplan för översyn i denna ödesfråga som uppges ”få ta den tid det tar” och att som riktlinje gäller ett år.

Beklagligt och genant var också det efterföljande spektaklet med statsminister Reinfeldts tilltag att ”ta migrationsministern i örat” för sitt tal om begränsning av flyktingvolymer. Turerna har förbryllat alla och bäddat för utredningsfiasko. Det är uppenbart att statsministern med sin märkliga ”kontraorder” försöker och tror sig kunna döda frågan.

I stället har han skapat osäkerhet och förvirring som t.o.m. utrikesminister Bildt genom senare stöd för åtstramning såg igenom. Den kritiskt tänkande skakar på huvudet!

En falsk, obegriplig och ologisk debatt

Debatten om migrationspolitiken är i många delar så falsk och obegripligt ologisk att det ibland är svårt att ta in. Debattörer och forskare men mest av allt politiker stämplar, beskyller och talar förbi varandra, förvanskar fakta, vränger verkligheten och levererar bedrägliga förklaringar som inte hänger ihop.

Värst av allt är alla de som vägrar erkänna effekterna av en politik som byggt fast Sverige i skenande kostnader som medborgarna inte efterfrågat, som stjäl samhällsresurser från det nödvändiga, som favoriserar några få flyktingar på flertalets bekostnad, som göder flyktingsmugglare och flyktingentreprenörer och som spelar främlingsfientliga krafter i händerna. Och att höra samma individer argumentera att skälet ligger någon annanstans än i den politik som gällt i minst tre decennier.

För dem spelar det ingen roll hur många rationella argument och fakta som presenteras, de har bestämt sig, bryr sig bara om sin egen världsbild och sina självpåtagna dåliga samveten, stigmatiserar de kritiska, slår sig för bröstet av självgodhet och skiter i verkligheten!

Låt oss därför metodiskt dissekera invandringspolitiken och debatten i sina tydligaste beståndsdelar. Och in någon grad den inte helt oviktiga frågan,var kommer pengarna ifrån?

Samvetsretorik med skuldmanipulation

Låt oss då börja med de dummaste, och först med den av journalister ofta ställda retorisk frågan (många av argumenten går nämligen ut på att spela på känslor avsett att sätta förnuftet ur spel); borde inte vi som är ett av världens rikaste länder osv.!? Detta är skuldmanipulation! Man vill få oss att känna skuld och skyldighet. Skulle vi känna skuld för att vi har det samhälle vi har? Ett sedan hundra år demokratiskt land som slutat föra krig och inte provocerar någon. Som bidragit med samhällsnyttiga innovationer och produkter i mänsklighetens tjänst, i internationella samarbeten och hjälpinsatser och erbjuder stöd till demokratirörelser världen över. Skuld för vad? Skuld till vem? Skall vi känna skuld för att säga nej!?

Skuldkreatörernas nästa slagord brukar vara ordet humanism, att påtvinga oss ett moraliskt ansvar. Samt att man inte skall ”ställa grupper mot varandra”. Men… det är ju våra pengar, inga andras! Varför skulle vi skänka bort våra resurser!? Om vi nu skall vara så generösa att vi öppnar vårt samhälle… skall vi då också betala för det!? Och om man nu har så humanitära ambitioner, varför då inte hjälpa så många som möjligt på plats i stället för ett fåtal här, i ett av världens dyraste länder omgärdat av fördyrande regler och krav! Varför inte hjälpa maximalt för pengarna!?Varför favorisera just de som haft råd att ta sig hit!?

En myt att Sverige är ett rikt land

Beskrivningen om Sverige som rikt land förtjänar eget kapitel. Låt oss göra det kort. Högt BNP är inte detsamma som stora gemensamma resurser. Hög produktivitet kräver nu allt mindre arbete. De gemensamma resurserna kommer från skatteintäkter som huvudsakligen kommer från just arbete. Med färre som arbetar krymper statens intäkter. Vi är nu allt fler som skall försörjas på en krympande budget i balans. Vilket med nödvändighet också betyder att alltid spara, oftast i de stora budgetposterna, vården, skolan, omsorgen, försvaret.

Vi är också ett land där staten ryckt av medborgarna höga skatter för kostsamt välfärdsbygge. Det funkade i tider med goda marginaler tills väljarna sa stopp. I krympande ekonomi med åldrande befolkning går det inte längre. Här syns nu ökande arbetslöshet, sinande pensioner och fler utslagna. Några talar om barnfattigdom. Sverige som ett ”rikt” land är en myt som allt mer går mot historien. Även den vackraste båt med hål i sjunker.

Lika falskt i sammanhanget är talet att ”öppna för arbetskraftsinvandring”. Liksom det om betald invandring som investering, t.ex. om gruppen Bosnier som nu efter något decennium i Sverige sägs vara nettobidragsgivare. Vackert så! Men ingen TV-handlare klappar händerna för hög marginal på en modell om han gör förlust på de övriga. Den kalkylen går ändå inte ihop.

Ingen fabrikör investerar heller i en ny maskin om han redan har flera som står stilla. Arbetslöshet är ”maskiner” som står stilla! Inte heller köper man maskiner i lager som förhoppningsvis ger vinst i framtiden. Om vi nu skall vara så generösa att vi öppnar dörrarna för arbetskraft, skall vi då också försörja den!? Att som statsministern som argument för nuvarande politik förespegla arbetskraftsbehov när vi har mer än fullt är skojarfasoner.

Övertolkning av internationella avtal

Som skäl för invandringspolitiken framförs ofta internationella åtaganden genom ratificering av internationella avtal. Men sanningen är att vi själva bestämmer över vår politik. Sanningen är att svenska myndigheter genom överdrivet generös hållning har övertolkat dessa avtal. Det är ett bevisat faktum att Sverige tar emot fler invandrare än de flesta europeiska länder och att vi i förhållande till folkmängden tillhör den absoluta världstoppen.

Vi bestämmer själv hur vi skall tolka och avgöra om kriterier är fyllda. Vi har ett ansvar att själva vara herre över vår egen situation. Man skall inte ingå avtal man inte kan hantera. Passar de inte skall vi inte vara med. Att avtalen avgör volymerna är inte sant.

Många har räknat på kostnaderna för invandringen. Vare sig det är partier eller experter är det nu obestridligt att de är enorma. Från uppgifter i öppna källor hos Migrationsverket och kommuner kan vem som helst göra en egen kalkyl. Och finna att vilken som helst skattebetald invandrare eller flykting kostar genomsnittligen allt mellan en halv och 1,5 miljoner årligen. Vid en nivå på 30,000 nya invandrare motsvarar det en kostnadsökning på ca 30 miljarder.

Den totala kostnaden för invandrare i skattebetald försörjning är svår att överblicka p.g.a. varierande omständigheter. Trovärdiga aktuella indikationer bl.a. baserade på Jan Ekbergs ESO studie från 2009 pekar nu på närmare 100 miljarder motsvarande 2-3 % av BNP. Vissa antar det dubbla.

Det är minst sagt extremt för något för landet huvudsakligen helt onödigt. Lika svårt är att beräkna var kostnaderna stannar. Detta är skrämmande! Sannolikheten för att någon större andel av senaste decenniets invandrare inom nära framtid får fasta jobb är mycket liten. (hör SR P1s dokumentär ”Det delade Sverige”. Se mitt exempel från Vallentuna).

Vårdslös invandringspolitik

I utrikesdeklarationen säger Carl Bildt att varje biståndskrona skall användas så effektivt som möjligt. Detta måste gälla varje skattekrona! Moderaterna var en gång motståndare till ”bidragssamhället” och gick i täten för sundare hushållning med våra gemensamma resurser vilket utgjorde grund för arbetslinjen. Då rörde det krympt bidragsvolym för svenska skattebetalare. Nu öser samma parti ut bidrag till de som aldrig bidragit till våra resurser endast därför att man antagit inställningen att det är ”synd om dem”.

Vi svenskar tillhör världens högst beskattade befolkning, tidvis rent av bestraffade med skatter för helkaklade badrum och lager-på-lager av skatter och avgifter för bostäder och energi. Förstår statsministern att det är djupt demoraliserande för många att gå till jobbet klockan sex för att tjäna brutto vad andra får netto gratis.

Jag blir förbannad när jag bevittnar en politik som innebär ”stöld” av svenska skattebetalares gemensamma resurser när vi vet hur det ser ut på akut- och förlossningsmottagningar, med sinande pensionssystem, stigande arbetslöshet och varsel och hårt konkurrensutsatt industri under nedmontering som alla insiktsfulla vet bara kommer att bli värre. Nuvarande invandringspolitik är ett direkt hån mot väljarna och vittnar om en vårdslöshet som i vanliga fall brukar resulterar i indraget tillstånd.

Det är ingen hejd på lögner och trix i migrationsdebatten. Upprörande är att höra media kabla ut den ena snyfthistorien efter den andra om duktiga invandrare. Som om det vore utgångspunkt och skäl för att vi skall betala för allt fler när resurserna inte räcker här hemma.

T.o.m. lurade bärplockare blir en del i den valsen trots att det inte har ett skvatt med frågan att göra. Man kan syssla hur mycket som helst med integrationsåtgärder, lägre ingångslöner, sänkta trösklar och allt vad det nu heter. Det berättigar inte förlängning av den felaktiga politiken och att dra på oss ytterligare kostnader och åtaganden.

Jag har sista tiden mejlfäktats med brevskrivare, politiker och partivänner i ämnet runt om i landet. Flera av dem förefaller ha mycket dimmiga begrepp om var pengar kommer ifrån. Många vet ytterst lite om näringsliv och industri, om svensk industrihistoria, om ändrade konkurrensförhållanden, om utflyttning av tekoindustrin eller om varvskrisen och bruksdöden eller om var och hur resurser byggs upp överhuvudtaget.

Om man frågar människor om flyktingmottagning och invandring är det sant att många spontant säger sig villiga att ställa upp. Men det är också sant att mycket få vet något om kostnaderna eller om omständigheter och bakgrunden i övrigt. De flesta vet ytterst lite om världens länder och konflikter annat än ytligt om det för tillfället mest aktuella varför man just nu kan utropa ”tänk på Syrien” för snart sagt varje migrationsärende även om ingen kommer därifrån. Många har svårt att sortera bland argument och saknar kunskap för att reda ut påståenden om ansvar och skyldigheter eller att se alternativen. Men om man berättar om verkligheten är det få som inte justerar eller rent av ändrar sin uppfattning.

Låt oss sammanfattningsvis konstatera två saker, glasklara för den som har någon liten baskunskap om ett samhälles uppbyggnad och funktion och integritet nog att tänka själv.

För det första, och så självklart att det knappast kräver någon tankeverksamhet alls; man kan inte tala om arbetskraftsbehov och betala för invandring när man har arbetslöshet.

För det andra, och det kräver bara marginellt mer tanke och lite kunskap om ekonomiska förhållanden. Sverige är ett av världens dyraste länder. För kostnaden att hjälpa en individ här kan man hjälpa mångdubbelt fler på plats.

Svensk invandringspolitik är feltänkt från början till slut och bygger i hög grad på att vissa med trångt perspektiv på världen tror att ”räddning” till Sverige är bästa sättet att hjälpa. Det är fel! Man överlever i de flesta länder. Ett litet land med 0,135 % av världens befolkning kan inte, bör inte och skall inte heller absorbera och betala för tusentals människor från andra länder så att det eroderar landets finanser och resulterar i politisk instabilitet.

Världen är orättvis. Men det är inte vårt fel! Jag unnar alla att leva som svensk. Men det är helt enkelt omöjligt. Jag kan inte ta åt mig för att jag är född här och är inte bättre än någon annan. Men jag måste inse realiteter. Gör man det kan man på ett ärligare och bättre sätt hjälpa andra utan att det sker på någons bekostnad.

Motstånd till betald invandring och dagens migrationspolitik är vare sig främlingsfientlighet, sympati för eller att tillmötesgå Sverigedemokraterna! Det är ett ställningstagande i en sakfråga som går utmärkt att nå ur egen analys även om SD aldrig existerat. Att påstå annat är lögn.

Nej, nuvarande invandringspolitik och debatt handlar i väldigt hög grad om att döva några svenska samveten, att få några att må bra som därefter aldrig frågar efter resultaten. De borde i stället ha dåligt samvete för en hållning som göder flyktingbusiness, eroderar våra resurser och spelar främlingsfientliga och högerextrema i händerna. Den massiva skattefinansierade invandringen kan bli en ödesfråga för Sverige som riskerar stjälpa den stabilitet och grund vi står på. Politiken måste ändras! Ärendet kräver en ärligare hantering.

Jag öppnar gärna armarna för alla som vill komma hit och jobba och bidra. Men jag vill inte betala för det!

Läs artikeln i original på Vallentuna Fria, färska nyheter

Vi får aldrig glömma Gulag

Final_solution_for_Slavs_in_GULAG

“Vi får aldrig glömma förintelsen” (GP) var mediernas fokus i förra veckan, men aldrig att vi får höra om “Vi får aldrig glömma Gulag” och om Stalins fasansfulla folkmord. Har Gulags offer en minnesdag?

Anders Lindberg skriver i Aftonbladet: “30-talet känns inte långt borta” – och som alltid är det nazismen som penetreras och högerextremismen som är aktuell.  Artikeln nämner inte så mycket som ett ord om att Gulag grundades 1934, inte över huvud taget i vänsterns 30-tal som bara fylls av förintelsen. Har de samtidigt glömt vilken politisk riktning också nazismen stod för?

“Undersökningar visar att nästan alla ungdomar nu känner till Auschwitz. Men de flesta, 90 procent, känner inte till det sovjetiska fånglägersystemet Gulag” (Länk)
Inte undra på.
Medier som påverkar och genomsyrar hela vårt samhälle idag är överbefolkade av vänstersinnade journalister som gör praktiskt taget vad som helst för att deras förmenta “godhet” inte ska få slagsida av sanningen och frånta dem rätten att bedöma vad som är ondska. Miljöpartiet står för 41 procent och är bland landets journalister det näst största partiet. Vänsterpartiet får 16 procent. Särskilt public service brister allvarligt i den åsiktsmässiga mångfalden, där 80 procent av dem väljer något av de röd-gröna partierna.

Enligt Anders Lindbergs twittrande är det dessutom “oviktigt vilka som ligger bakom antisemitismen” i dagens Sverige, när han får frågor på varför han inte berättar vilka det rör sig om. Utan den kunskapen kan man inte göra något åt problemet. Med det respektlösa historieperspektivet borde det för honom vara lika oviktigt vilka som låg bakom antisemitismen på 30-talet. Vilka ska framtidens svenskar annars blicka tillbaka och lägga skulden på för det som pågår nu?
Journalisterna som Lindberg, Bjurwald, Linderborg med flera vilseleder läskretsen avsiktligt och pekar hellre ut fel samhällsgrupper bland sina politiska åsiktsmotståndare, än formulerar sanningen om en med öppna ögon importerad invandring som fått judehatet med bröstmjölken.

Hur kommer vänstern undan med att skylla nazismen på högerfalanger, utan att bli ifrågasatta? Hitler själv menade att det fanns mycket starka band mellan socialism och nazism, vilket han poängterade i ett tal 1940:

”Mer förenar oss med kommunismen än vad som skiljer oss åt. Framförallt återfinns också där den sanna revolutionära andan, vilken lever överallt i Ryssland förutom där det finns judiska marxister. Jag har alltid tagit hänsyn till denna omständighet, och beordrat att alla forna kommunister ska beviljas inträde i partiet omedelbart. Den småborgerliga socialdemokraten och fackföreningspampen kommer aldrig att bli sann nationalsocialist, men det kommer kommunisten alltid att bli.”

 

Gulag var en ledningscentral för fängelser, arbetsläger av olika slag, samtidigt mentalsjukhus och speciallaboratorier. Där samlade man kriminella och sådana som man kallade för ”socialt skadliga element”, politiska fångar och människor som tillhörde förtalade befolkningskategorier. Ungefär som mediemakten gör idag med oliktänkande, alla dessa systemkritiker som i praktiken tillhör en snabbt växande majoritet som man försöker kontrollera och tysta ner med förtalande rasismbeskyllningar. De som är mest “oliktänkande” i förhållande till majoritetsbefolkningen, är det begreppförvrängande elitförbandet bland journalisterna.
Även för Stalin fanns fienden i alla opponenter, och det fanns bara ett sätt att komma åt dem: angiveri och åsiktsregistrering. Det här är skrämmande likt SR, LO och Expos metoder.  (Länk)

I mars 2012 påbörjade socialdemokratiska LO ett projekt som gick ut på att utbilda 150 000 av sina medlemmar i att övervaka grannar och arbetskamrater. De som rapporteras för invandringskritik riskerar att bli utesluta och svartlistade som arbetssökande. Har du aldrig haft problem att få vikariat och vid-behov-anställningar via bemanningscentraler förut, men plötsligt får det, kan du nästan vara säker på vad som hänt. Särskilt om du innan dess har blivit kallad till skrämselförhör och anklagats för att prata politik på jobbet, fast du aldrig gjort det. Det pågår åtminstone i Värmland och undertecknad är en av dem.

Angivarorganisationen är större än Stasi, som i DDR-diktaturen hade 100 000 angivare runt om i Östtyskland.
“Syftet med verksamheten är att hålla koll på människors frustration över invandringspolitiken och göra så att vanligt folk känner sig övervakade och därmed rädda för att lufta sina åsikter med sina kollegor och vänner.”

Att de inte märker vad de själva är i färd med att upprepa från historien är skandalöst, och att de projicerar vad de står för på andra att klä skott för, är ondska. Demokratier åsiktsregistrerar inte sin befolkning, och ändå görs så dem som framhåller demokratin och en överlägsen värdegrund – som gör skillnad på folk och folk – högre än allt annat. De upprättar åsiktshierarkier, där allt till höger om socialdemokraterna benämns som ”högerextremt”.  En politiker, Stefan Windh i Påskallavik (S), hotade tillsammans med partikamrater och vänsterpartister  kommunens ortsbor, som ville delta i en demokratisk opinionsundersökning:
”Glöm inte. Ingen är anonym på offentlig plats…du och dina anhöriga ska leva med ditt ställningstagande resten av sina liv i skolan, på jobbet, i samvaron med grannar och i det lokala föreningslivet.”

Nazityskland blev under 1930- och en bit in på 1940 en uppskattad regim i Sveriges Kommunistiska Parti, som i vår tid är Vänsterpartiet. Uppslagsverket Nationalencyklopedin skriver att den ideologiskt snarlika nazismen inledningsvis hade “ambitioner att förverkliga en statssocialism på nationell basis“. Nazismen tog avstånd från individualism, kapitalism och liberala rättigheter och värderingar.  Gregor Strasser och Otto Strasser ansågs tillhöra partiets vänsterfalang. Goebbels, en av Hitlers närmaste män, har också räknats till partiets vänsterhölje.

Trotskij talade om koncentrationsläger redan i mitten av 1918. Trotskij  och Lenin gav order om upprättandet av permanenta sådana. Diktatet “röd terror” påbjöd uttryckligen ”skydd av Sovjetrepubliken mot klassfiender genom isolering av dem i koncentrationsläger”. Trotskij gav order om att ”utrota dessa Kain-ar”. Användningen av ordet utrota, om en hel social etnisk grupp, utmynnade i just detta –  folkmord.

Att nazism och inte nationalsocialism blivit benämningen av ideologin är en följd av ett idogt lobbande för att försöka mörka socialismens många nazikopplingar. Man kallade nationalsocialismen nazism, eller fascism, och ville påskina att det var en högerideologi för att förknippa den med företeelser som frihandel och marknadsekonomi.

“Av någon anledning är det mindre känt att klasskampen är en minst lika central del, och något som också är centralt inom socialismen. Det tyska nazistpartiet hette ju Nationalsocialistiska Tyska Arbetarepartiet och vann främst sitt stöd i de breda folklagren, i arbetarklassen. Såväl begreppet arbetareparti som politik, för och stöd hos i första hand arbetarklassen, är attribut som är intimt förknippade med vänstern. […]Nazisternas ekonomiska politik nämns sällan, om någonsin. Varför, kan man undra? Sannolikt ytterligare ett led i att försöka dölja släktbanden mellan socialism och nationalsocialism, eftersom nationalsocialistisk ekonomisk politik är socialistisk politik som vilken som helst.” (Länk)

I ledarstaten behövdes inga fria meningsbrytningar, val eller majoritetsbeslut.Ledaren skulle uppfattas som ett uttryck för folkviljan. Ledarstaten hade en strängt hierarkisk uppbyggnad som var grundad på ett enpartisystem och stödd bland annat av en intensiv, likriktad propaganda, censur och hemlig polis. (Länk)
Vad skiljer detta system från dagens svenska, likriktade politiska partier och medierna som går i dess lydband och ropar efter censur och begränsning av meningsmotståndares och alternativa upplysningsmediers yttrandefrihet?

– Svenska dagstidningars rubriker om förskräckelse och avsky för nazisternas övergrepp mot tyska judar under Kristallnatten övergick snart till anpassning till den nazistiska antisemitismens radikalisering, konstaterar Göran Leth, som är medieforskare specialiserad på mediernas återspegling av nazismens framväxt i Tyskland och antisemitismens förankring i Europa. Information som antingen undanhålls eller inte betonas får lika stor betydelse som hårdvinklade detaljer och betonade uppgifter.

Uppfostrade och matade i decennier med den “goda staten” har uppenbarligen förstört den svenska befolkningens förmåga till kritiskt tänkande, skriver Christer Kevick om mediernas ansvar. Det kallas för soft totalitarianism.

“Det är skrämmande med en befolkning som inte reagerar med ursinne och uppror mot ett samhällssystem som för varje decennium tar sig störrre och större friheter på bekostnad av individens autonomi och frihet. Det är ett system som agerar såväl åklagare, försvarsadvokat som domare. När en f d demokrati passerar gränsen in i skugglandet görs det omärkligt. Även om demokratin fungerar på ett ytligt plan ; fria val, grundlagsskyddad yttrande- och tryckfrihet, så är ändå samhället auktoritärt och diktatoriskt på det praktiska planet. Att vår nya grundlag röstades igenom utan vare sig en presentation av den eller en föregående debatt runt den, talar sitt tydliga språk. Riksdagen företräder makten och makten kan varken kritiseras eller påverkas. Ett sådant statsskick brukar kallas för demokratur och där är Sverige av idag. ”

Nasrin Sjögren noterade en jämförelse som är värd att hålla i åtanke, när vi läser om dem som journalisterna och Expos förlängda armar anklagar för att ligga bakom näthatet. Detta för att på så vis lyckas begränsa åsiktsmotståndares yttrandefrihet och själva få stå oemotsagda:

“Såg precis klart Palmedokumentären i ett tretimmarssvep på SVT Play. Mot slutet gavs exempel på hur fientligt och hatiskt klimatet mot Palme var kort innan hans död 1986. Den bilden syns nedan i svartvitt. Den andra bilden är i färg från 2012 och angriper en annan partiledare som i dag anses kontroversiell. Här kan ni själva lägga in valfria rader om att lära av historien, vad som är hat, vilka som hatar och vad talet om människovärde och mänskliga rättigheter egentligen innebär. Själv lägger jag mig med en gnagande oroskänsla i kroppen.”

 

312337_257130034420921_1968948406_n 400194_257130021087589_1848100478_n