Monthly Archives: augusti 2013

“Våra svenska myndigheter och riksdagsmän vänder sig emot sitt egna folk”

gruppvåldtäkt-Mariannelund-2011-tindingsklippjpgAngelica Nyxdotter:
Många anser mig nog vara rasist, och kanske det är vad jag just är. Men jag är inte hatisk mot en viss hudfärg eller folkgrupp. Jag är inte ens hatisk, men jag är ledsen och besviken över den orättvisa som håller på att ta över vårt land SVERIGE. En man riskerar nu att få 6 månaders fängelse för att han tutade med sin bil under ett böneutrop här i Sverige.Våra svenska myndigheter och riksdagsmän vänder sig emot sitt egna folk och pekar ut oss som bovar.

Men vi kan istället vända på det hela.

Låt oss säga att det skulle bli krig i Sverige och vi skulle få fly till ett land där det är väldigt strikt att leva efter ett visst sätt.

För det första så skulle inte ens jag ha dom pengar som krävs för att fly landet (många invandrare, inte alla, har haft en enorm summa pengar för att kunna fly sitt land med sin familj), vi tala alltså om en summa på flera hundra tusentals kr. Vilken Svensson har egentligen råd med det?

Men skulle vi nu lyckas fly från Sverige så ska vi inte förvänta oss att bli bemötta på samma sätt som Svenska myndigheter har bemött invandrare.

Dom kommer inte att slå upp svenska kyrkor, inte öppna affärer för att köpa griskött, inte sluta upp med Halalslakt för att vi finner det stötande och groteskt, inte uppföra heliga platser för oss som har en natur-religion, inte låta oss kvinnor gå ledigt klädda där vi visar hår, armar och ben, och glöm bara att försöka ens visa att du är homosexuell osv osv. Skulle vi bete oss svenskt så skulle vi säkert hamna i fängelse elller ännu värre, stenas till döds.

Så snälla tala om för mig varför vi ska göra allt för dom och sedan bli bespottade, orättvist behandlade, kallade för svennefittor och svennebögar, bli våldtagna och sen få skulden för att det är vårt eget fel, kallade rasister för att vi säger ifrån att nu får det vara nog, bli misshandlad av ett helt gäng för att man råkar ha snaggat hår, bli misshandlad till döds för ynka 20 kr, få fängelse för att man råkade tuta under ett böneutrop, blir nedstuckna och nedskjutna för att vi befinner oss på fel ställe vid fel tidpunkt, få våra skolor nedbrända, våra bilar sprängda. Varför ska vi svenskar få lida så mycket ont, när vi har varit snälla och tagit emot er till vårt land och delat med oss?

Skulle ni ge oss samma möjligheter i ert land som vi har gett er i vårt?

Ni befinner er i Sverige, där svenska lagar och regler skall lydas. Gillas inte läget, nej men stick då och håll på med er skit i ert eget land istället. Flydde ni inte från er land för att slippa kaos och elände? Varför ta med er skiten hit och förstöra MITT land?

*

Dansa med lögner

Det var ett tag sedan som jag bloggande regelbundet. Orsakerna är flera, men främst beror det på att jag har velat ta vara på sommardagarna och samla kraft. Det kommer behövas. I mycket har det även handlat om ren tröstlöshet. Allra underdånigast gav för en tid sedan upp sitt, av mig, mycket uppskattade bloggande. Jag skriver dock under på varje ord:

“Nästan hela mitt liv har jag känt ett stort samhällsengagemang. Jag har respekterat reglerna, respekterat meningsmotståndarna, försökt påverka, skrivit insändare, sedemera bloggat, debatterat, resonerat, agiterat, varnat och vädjat. Sedan en dag kommer insikten. Det är kört.

Dumheten, fegheten och medlöperiet är så förhärskande inte bara hos etablissemanget utan även hos en så stor del av befolkningen att det aldrig fanns någon verklig chans till förändring. SD kanske får tio procent i nästa val, kanske rent av femton. I slutänden gör inte heller det någon skillnad. Kursen är lagd och rodret surrat. Det Sverige de flesta av oss vuxit upp håller på att dö. Det vi har sett hittills med kriminalitet, brinnande förorter och systemhaveri är inget annat än förtexterna till den zombiefilm vi alla är statister i.”

Jag hyser full förståelse för känslan som frammanade beslutet. Pennan räcker inte till mot ett land i kaos, men jag hävdar med envishet att vi bara därför behöver kraftsamla ännu hårdare. Ge upp är det sista vi får göra, vi måste fortsätta.  Continue reading

Vita Rosen svarar Sydsvenskan

”Likheten mellan nazism och islam är fanatismen och det absoluta anspråket på att sitta inne med den enda sanningen.”

I en ovanligt okunnig artikel i Sydsvenskan utser teologen och författaren Ann Heberlein stenkastarvänstern till hjältar. (Sydsvenskan). Antidemokraterna och våldsverkarna som stod utanför Kockum Fritid och med okvädinsord, äggkastning och slag försökte hindra människor från att delta i ett fredligt möte med den holländske partiledaren Geert Wilders, är inga vanliga bråkstakar. Och för att understryka hur fantastiska just dessa våldsverkare är, citerar hon den tyska motståndsgruppen Vita Rosen: ”Ingenting är så ovärdigt en civiliserad nation som att tillåta sig att motståndslöst styras av en ansvarslös klick som har givit efter för sina lägsta instinkter.”

Det är en ganska bra beskrivning av läget i Sverige just nu. Vi styrs, utan något märkbart motstånd, av en ansvarslös klick som gett efter för en av de lägsta instinkterna – att framstå som goda men i själva verket ställa till enorm skada.

I Vita Rosens första flygblad stod: ”Är det inte sant att varje hederlig tysk skäms över sin regering i dessa dagar? Vem av oss kan överblicka de skammens dimensioner som kommer att drabba oss och våra barn när slöjan en dag har fallit från våra ögon och det mest fruktansvärda brott – brott som trotsar allt mänskligt förstånd – når dagens ljus?”

Att jämföra Hitlers angreppskrig och hans utrotning av miljontals judar med dagens moderatstyrda Sverige, är en tanke som svindlar för de flesta. Icke desto mindre finns likheterna där: Nedmonteringen av demokratin, förföljelserna av oliktänkande och ett samhällsexperiment av aldrig skådat slag. Att inom loppet av några årtionden byta ut stora delar av Sveriges befolkning och förvandla det land man är satt att förvalta, från ett tryggt och välmående samhälle till världens näst värsta våldtäktsland, trotsar sannerligen allt mänskligt förstånd.

I ett sådant land behövs motståndsorganisationer, det håller jag med Heberlein om. För övrigt har hon fått det mesta om bakfoten. Att ens nämna det antidemokratiska och våldsälskande AFA med anhang i samma mening som Vita Rosen är en skymf mot de unga, modiga tyskarna i denna antivåldsorganisation.

En som säkert blir mäkta upprörd när hon får läsa Ann Heberleins dumheter är Suzanne Zeller–Hirzel (bilden), en av de sista överlevande från Vita Rosen. I dag är hon medlem i the Peoples Movement Pax Europa, en organisation som motsätter sig islamiseringen av Tyskland och övriga Europa. I en intervju 2009 förklarade (New English Review) Suzanne Zeller-Hirzel sitt nya engagemang:

– Jag läste många, många böcker i ämnet, särskilt Mark Gabriels bok ”Islam and Terrorism”. Då insåg jag att man inte stillatigande kan acceptera dessa saker utan måste göra något åt dem. Man måste stödja denna sak, det är nödvändigt.

På frågan om vilka likheter hon ser mellan islam och nazism, svarade Vita Rosen-medlemmen:

– Fanatismen och det absoluta anspråket på att sitta inne med den enda sanningen. Den andliga enkelheten är densamma hos både islam och nazismen.

Reportern frågade sedan Suzanne Zeller-Hirzel varför hon tror att det är så svårt att förklara dessa likheter för allmänheten, och här bör teologen Heberlein spetsa öronen:

– Det finns en allmän likgiltighet för religiösa frågor som gör det svårt att nå ut. Allmänheten tror också att vi måste vara ”rättvisa” mot alla. Detta är kontraproduktivt. Det finns också ett allmänt välstånd med relativt hög levnadsstandard som gör människor lata. Det finns bara en sak som kan hjälpa och det är utbildning.

Utbildning, säger Suzanne Zeller-Hirzel. Kunskap. Just detta som medierna försöker hindra svenskarna från att skaffa sig när det gäller islam. Att Tryckfrihetssällskapet erbjuder sådan kunskap retar uppenbarligen gallfeber på journalisterna som fortfarande tror sig ha tolkningsföreträde i alla frågor.

Ann Heberlein må vara totalt okunnig om Vita Rosen och sakna förmåga att se vilka de verkliga motståndskämparna är, men en sak hade hon rätt i – det finns något att försvara. Heberlein tycks tro att det som ska försvaras är vänsterextremisternas rätt att kasta saker på sina meningsmotståndare och hindra fredliga möten från att äga rum, men det vi ska försvara är vår frihet.

Frihet från religiöst förtryck, friheten att få fortsätta leva i en västerländsk demokrati utan fatwor, halshuggningar, steningar och allt annat som hör hemma i den islamiska sharian.  Ska det hittas hjältar någonstans, så är det sannerligen inte bland stenkastarvänstern – utan bland dem som vågar stå upp för denna frihet.

PS. Jag begärde plats för genmäle i Sydsvenskan, men kulturchefen Rakel Chukri ”tackade nej till min fråga om att skriva ett genmäle” eftersom ”Heberleins artikel handlar inte om Tryckfrihetssällskapet utan om en moralisk frågeställning, att agera eller inte agera i en tid då främlingsfientlighet växer sig starkare i Europa”.

Både hon och Ann Heberlein har alltså fullständigt missuppfattat var hotet mot Europa kommer ifrån.

Av: Ingrid Carlqvist
chefredaktör för Dispatch International

*

Det politiskt defekta etablissemanget

Åsiktsmonopolets förlorare når de syrefattigaste höjderna allt snabbare. Herregud, hur stora fel är det inte på alla som inte längre ställer upp på redaktionernas växande intresseförening för riktad hatjournalistik?  Den föreningen är det enda som når storhet i den så kallade nyhetsförmedlingen, ty inga utfall och ordval är läskiga nog, när de går in för att leva upp till sin ställning som sämst i Europa. En rankning som de intalar sig måste vara oriktig. Frågan är om svenska journalister behöver hjälp med sin utomordentligt väl genomarbetade självförnedring, men om det är på det viset, så kan jag naturligtvis inte låta bli att räcka ut en hjälpande hand. Jag har ett gott och stort hjärta.

Ändå måste de vara medvetna om, precis som läsarna härvidlag blivit, att de är oförmögna att hålla sig till en oförfalskad version av verklighetsförmedling. De har svårt för den opartiska, demokratiska diplomatin som en balanserad granskning av makten kräver, och det är just den här soppan på politisk enögdhet, folkförakt och fega sanningssurrogat, som är deras spade när de skottade – exempelvis – på Karin Pettersons tidningsdödens grav. Och det går aldrig upp för dem att felet inte ligger utanför dem själva. De kan när som helst ändra attityd för att rädda sitt gråkokade, spruckna förtroende men de vägrar blankt.

Det är synd att så många begåvade grävande journalister föredrar dödgrävning.  Dessa måste veta att de lämnar walk over till sådana som jag, som helt taget ur luften på flera håll presenteras som utbildad journalist, men som snart gör mer skäl för benämningen än vilken tungt erfaren medieveteran som helst. Det säger mycket. Jag är nämligen fritänkande krönikör, det är något annat, men jämfört med maktens islamskygga krämare är jag och alla mina hemlösa kollegor en frisk fläkt genom det allt mer tillslutna medielandskapet.

Vi är Reinfelds så föraktfullt omtalade ”Djungeltrummor”, som han räds mest av allt.  (Reinfelds angrepp) Det är inte drakens huvud som är farlig, det är svansen. Vi som inte har något att förlora, vi är drakens svans. De är vi som får våga, bära eller brista. Det är vi som får frilägga alla muskler i kramp runt ämnen som är tabu att vidröra, samt informera om att exempelvis fjolårets val av Nobelprismottagare i litteratur – Mo Yan, vice ordförande i det kinesiska författarförbundet tillika censurens förespråkare – är en så kraftig varningssignal, att den borde få trumhinnorna världen över att bågna.  Continue reading

Romstadgan: Brott mot mänskligheten (uppdaterad)

Svenskfientlighetens ansikte

Svenskfientlighetens ansikte

Artikel 7
Brott mot mänskligheten

1. Med brott mot mänskligheten avses i denna stadga var och en av följande gärningar när de begås som en del av ett vidsträckt eller systematiskt angrepp riktat mot civilbefolkning med insikt om angreppet:

  • a) Mord.
  • b) Utrotning.
  • c) Förslavning.
  • d) Deportation eller tvångsförflyttning av befolkning.
  • e) Fängslande eller annat allvarligt berövande av fysisk frihet i strid med grundläggande folkrättsliga regler.
  • f) Tortyr.
  • g) Våldtäkt, sexuellt slaveri, påtvingad prostitution, påtvingat havandeskap, påtvingad sterilisering eller varje annan form av sexuellt våld av motsvarande svårighetsgrad.
  • h) Förföljelse av en identifierbar folkgrupp eller ett identifierbart kollektiv av politiska, rasmässiga, nationella, etniska, kulturella, religiösa, genusmässiga, enligt definitionen i punkt 3 i denna artikel, eller av andra skäl som universellt är erkända som otillåtna enligt folkrätten, i samband med en gärning som avses i denna punkt eller ett annat brott som omfattas av Domstolens jurisdiktion.
  • i) Påtvingat försvinnande av personer.
  • j) Brottet apartheid 
  • k) Andra omänskliga handlingar av liknande beskaffenhet som uppsåtligen förorsakar svårt lidande, svår kroppslig skada eller svårt själsligt eller fysiskt men.  Continue reading

All makt utgår från folket

demokrati-moberg”All makt utgår från folket”, står det i regeringsformen, och i den också att: ”det allmänna skall främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.”

Vi kan inte se att Reinfeldt och alliansregeringen, som medels ”vilja, våld och vaselin” prestigedriver den mest extrema invandringspolitiken i världen, samtidigt som resten av världen drar åt bromsarna och erkänner sitt misstag, tar ringaste hänsyn till detta.

Regeringen har plundrat svenska folket på tillgångar och kapital ämnade för landets gemensamma intressen och välfärd och är – därmed – i full färd med att beröva våra barn, barnbarn och framtida generationer det trygga och sammanhållna välfärdsland som vi själva ärvde och gavs förtroendet att förvalta.

Det är en stor skam! Vi är många som i förtvivlan gråter hjärtat ur kroppen, oavbrutet! Överallt går det människor med utslocknade ögon omkring i spillrorna av sina och föregående generationers investeringar.  Continue reading

Hjälp oss växa!

doneraVi är i akut behov av att förstärka vår säkerhet och – naturligtvis – att samla medel inför manifestationen för regeringens avgång och dess omkostnader den 29/9. Vi är helt övertygade om att tillståndet kommer att lämnas, enligt muntligt löfte därom, men i senaste laget för att hindra gruppens tillväxt.
Därför tänker vi mobilisera ändå och vara beredda.

På lördagen 10/8 låg mediealternativet Avpixlat nere efter en osedvanligt hård attack mot yttrandefriheten och vi har själva varit utsatta för attacker, om än inte lika allvarliga – ännu. Demokratin är i fara,  inte bara av demokratiföraktande och utomparlamentariska grupperingar, utan också av en statsminister som stödjer angrepp på demokratin och gör framträdanden där han tydligt uttalar att han inte ämnar ta hänsyn till nästa valresultat. Han anser att hans personliga avsky för ett av folket invalt riksdagsparti går före demokratiska valresultat. Svenska folket är riktigt illa ute.

Nyligen trädde Värmlandsgruppen akut in som innehavare av ett bankgiro till ett donationskonto i en annan alternativ sajts namn. (Läs mer om varför här.) Värmlandsgruppen är  förstås av uppfattningen att alla i en demokrati har precis lika stora rätt till sin egen ekonomiska administration och ett eget bankkonto. Banker ska inte ställa sig över demokratiska principer och syssla med åsiktskontroll. Det är skrämmande.

  •  

Har du möjlighet att donera oss en fast summa varje månad, eller lämna enstaka bidrag, är vi mycket tacksamma!
“Storleken har ingen betydelse!”
Varje krona räknas!

Vi tänker också investera i ett starkt skyddat medlemsregister, som (fortfarande) inte finns tillgängligt på nätet och inte heller i någon styrelsemedlems hem. Registret är redan nu skyddat (och vi växer men behöver växa mer och snabbt). Vi vill dock stärka det ytterligare med bankfack för ändamålet. Vi vill också utveckla vår hemsida grafiskt mer tilltalande och användarvänligare. Allt kostar tid och pengar. Styrelsemedlemmarna går själva på knäna i ideellt arbete och egna utgifter för att dra runt föreningen, varför vi skulle uppskatta ekonomisk hjälp av dem som inte kan hjälpa till praktiskt på annat sätt. Ensam är inte stark!
Boxadress (som vi redan har) kostar ganska mycket varje år, så även det bankfack vi önskar oss. 

Du kan också bli medlem!

Var varmt välkommen!
Nu kör vi!

 

Den vilda jakten på tillståndet

Då får vi se fram mot en ny dag och en ny vecka i jakten på tillstånd, som vanligt kommer undanflykterna att hagla fram och ingen finnas till hands, men vi skall låta telefonerna går varma och mailen hagla till myndigheten. Vi skall inte behöva ta till “hårda” åtgärder som civil olydnad, dessutom borde de akta sig för det, det ger nämligen publicitet.

Det är rent ut sagt bedrövligt hur det handskas med sådana små grupper som vår, vi betalar ju för oss och utgör ju, till skillnad från de stora extrema grupperna, ingen fara för vare sig omgivning eller miljö. Den enda fara som finns med oss, är att vi ifrågasätter maktmissbruket och odemokratin, och det på en fredlig väg.

Vill ni hjälpa till? I så fall, ring och fråga tillståndsmyndigheten i Stockholm *varför* de gör som de gör, det sätter press på dem.

Tyvärr, har åskan tagit föreningens fax, så är det någon som har en övers till skänks eller till en billig penning, hör av er till oss, för övrigt skall ni ha en härlig dag och ett jättetack för stödet vi får!

Frustration

Det är något vi alla kan drabbas av, i synnerhet när man följer gällande lagar och regler. Vi i Folkrörelsen Värmlandsgruppen 14-7 har – Enligt önskemål från polisen – Skickat in detaljerad information om manifestationen som vi ville hålla i Stockholm under september 2013. För att göra tillståndsgivningen så smidig och snabb som möjligt anpassade vi önskemål om platser för både samling och hållande av talen efter vilka polisen anvisade oss till och fann bäst förra gången, den 16 juni 2013.

Det första som hände var ju givetvis att datumen inte var möjliga att få, allting var bokat under varenda lördag i augusti och september, precis där vi ville vara och där polisen ville ha oss förra gången. Bara detta var en tydlig signal om att något inte stod rätt till. Vi flyttade snällt datumet till en söndag, och det skulle gå alldeles utmärkt det -MEN – Då kanske inte samlingsplatsen skulle gå att bevilja oss, dock platsen vi skulle hålla talen på kunde bokas för oss. Vi skulle få besked och ett skriftligt tillstånd mejlat till oss torsdagen den 18.e eller senast fredagen den 19:e juli angående resten.

Inget hände, det blev den 21 juli, och vi ville kunna gå ut och kampanja för manifestationen, så nya kontakter togs muntligen med handläggaren på tillståndsmyndigheten, och – Jodå, det skulle kunna ordnas under dagen, platsen var i alla fall vår, men demonstrationståget och samlingsplatsen var han tvungen att höra med sitt befäl och själva citypolisen om. Sedan blev det tyst igen, vi ringde åter, men då fanns inte handläggaren i tjänst, ingen återkopplade på våra samtal från deras direkttelefon. Då tog vi mejlkontakt, och se på tusan – En jurist från polisen svarade att det handläggaren hade lovat om platsen inte kunde gälla, det måste vara ett missförstånd från vår sida och de var tvungna att ta hänsyn till hotbilden angående oss, så det kunde dröja med besked.

Nu åkte öronen bakåt på oss i ledningen här. Hotbilden? Vilken hotbild kunde det finnas på en partipolitiskt oberoende grupp som mest bestod av 40-70 åringar som åberopade förutsättningar för en fungerande demokrati – Vilka ville hota oss? Om inget som eventuellt utgör “hotbilden” mot oss känner till vare sig datum eller var någonstans manifestationen ska hållas, kan rimligtvis ingen “hotbildsbedömning” göras.

“Var ute i god tid nästa gång”, uppmanade polisen oss senast. Det tog vi fasta på, men till vilken nytta?

Polisen får bara i undantagsfall neka tillstånd för en demonstration. Mötes- och demonstrationsfriheten är skyddad i grundlag, 2 kap. 1 § regeringsformen. Detta går dock att kringgå, märker vi. Att förhala tillståndsgivning till i sista minuten kan få samma effekt som att neka tillstånd. Det ser verkligen mörkt ut vid det här laget och vi är mycket besvikna på handläggningen.

Vi har förlorat mer än en månad av nödvändig organisering, trots att vi varit ute i mycket god tid och har tagit hänsyn till alla önskemål och anvisningar som polisen lagt fram från förra gången. Genom att förhala tillståndet för en manifestation sätts naturligtvis mötesfriheten ur spel. Den blir nämligen inte tillgänglig för alla på lika villkor ur organisationssynpunkt; den finns på pappret men inte i praktisk mening.

Vi ger dock inte upp!

Man kan även med mycket små medel uppnå stora resultat.