Efter manifestationen 29/9

Bibbi Andersson i diskussion med några deltagare

Bibbi Andersson i diskussion med några deltagare

Vi blev kanske ett tjugotal, den här gången.  Av alla som energiskt instämde i parollen “Svenskar, res er upp”, så blev det inte fler som gick från teori till praktik. Undertecknad riktar dock alla eloger till dem som trots allt närvarade och hade rest tvärs över och genom landet för att delta.

Värmlandsgruppens ledamot och talare – Bibbi Andersson, Slottsbron – hade under sommaren brutit båda benen och satt rullstolsbunden, men hon reste ändå 75 mil tur-retur för att ställa upp. Likaså undertecknad, som hade bihåleinflammation och feber. De starkaste eldsjälarna bangade varken för väder, lång resväg, åkommor – eller Expo.
Två hade skramlat till bensin för 90 mils samåkning, enkel väg.

Majoriteten av deltagarna var äldre. Detta säger något om Sverige. Särskilt om fullt friska människor som trots att vi har vädjat till dem om att samla ihop sig  under parollen “svenskar, res er upp”, sitter på Facebook i efterhand och frågar sin omgivning varför inte svenskarna reser sig upp och gör någonting. Den frågan bör de kunna besvara själva.

Man ska inte underskatta dynamiken i ett tusenfaldigt deltagande. Är man bara ett fysiskt närvarande fåtal är man lätt att ignorera, helt oavsett hur många som faktiskt står bakom med sitt “moraliska stöd”. Det stödet är inte värt ett vitten, vare sig på plats eller i skarpt läge. För varje oengagerat svek dras vi allt närmare det skarpa läget som – vad man än tycker om det – kommer. Vi kommer bittert göras medvetna om att det hade kunnat undvikas och vändas i tid- med 100 procentig uppslutning som påkallade massmediernas uppmärksamhet.

Ja, jag är kritisk och heller inte nådig. Individer i de så kallade “sverigevänliga” partierna ingår idag i det svenska överflödet av samhällsförgörande politiska samsynsklubbar för inbördes feghetsbeundran.  Alla står de sig själva närmast och skiter i andra, om alla åsikter inte överensstämmer till punkt och pricka med varandras.  Det är vad som skiljer oss från politiska partier. Och skulle vi en dag bilda ett politiskt parti, jag säger bara om, så skulle sannolikt tyngdpunkten ligga på att överbrygga folks rädsla för att minsta avvikande åsikt från kollektivet ska exkludera dem. Att ha “gilla olika” som måtto på pappret men i praktiken ta avstånd från allt och alla som är olika dem, kommer aldrig förankras i någon trovärdighet.

Victoria Wärmler på blåsiga Mynttorget Foto: Bruno Tor Gustfsson

Victoria Wärmler på blåsiga Mynttorget
Foto: Bruno Tor Gustfsson

Den invandringspolitiska kritiken, eller utdömandet av det mångkulturella debaclet, har inget med om vi “gillar olika” etniciteter eller religioner att göra. Det handlar blott och bart om att Sverige varken har plats eller råd att påta sig vare sig försörjningsansvaret eller rollen som en sorts frälsning från all ondo för halva jordklotets befolkning. Vi nu levande har inga historiska skulder att betala, vare sig i moralisk mening eller i ekonomiska skadestånd för nu levande befolkningar – oavsett bakgrunder och tillhörigheter.

Jämförelse: hur många svenskar fick ersättning via statens skadeståndsansvar för vanvårdade, svenska barnhemsbarn mellan 1920-1980? Här vänder man på kronorna för att istället vräka dem över illegala och invandrade våldtäktsmän – som normalt skulle ha utvisats på livstid, eller aldrig ha släppts in i landet. Eller på allsköns beslöjade individer som verkar flytta till just vår kultur för att bli kränka av den. För svenskar, som i flera generationer betalat skatt för att behandlas väl av staten i gengäld, har godheten begränsningar.

Kriterierna för Sveriges vanvårdade barnhemsbarn att få ut ersättning för sveda och värk och livslånga trauman nästan självupplöstes i tomma intet. Kommer ni ihåg?Möjligheten för dem att uppfylla villkoren för att få ut ersättningar blev bara märkligare och märkligare. Till sist löpte regeringen linan ut och backade från sitt löfte till dem. Istället ägnade sig våra gärningsgoda politiker åt “plockepinn”-metoden.  Med annat namn kallad: “app-lapp-sa-att-du-slapp”-leken. (Länk) (Länk) (Länk)  Ett rikt land med obegränsade resurser skulle inte göra detta. Det förstår vi alla.
Hur regeringen prioriterar en olönsam, destruktiv och och otacksam massinvandring på bekostnad av våra gamla, som byggt upp välfärden åt oss att förvalta till kommande generationer, är vad mig anbelangar oförlåtligt. De säljer våra liv, vår samtid och vår framtid. Släcker hopp och drömmar. Allt som den mångkriminella Alliansen – och senare oppositionen med samma rabiespolitik – fortlöpande åsamkar sitt eget folk, är undantagna alla kompensationer. All skam.  Alla med svenska namn är undantagna respekt för sin värdighet och – till och med -mänskliga värden. För dem finns ingen godhet att fråga efter. De är slutligen undantagna rätten till allt de har investerat i landet med sina egna skatter; bestulna på sina pensioner, trygghetssystem och även folkets bostäder. Vi lever i moraser av skam och förtvivlan över vilka våra ledare är: förbrytare och högförrädare.

Regeringsformen, om ansvaret om den egna befolkningen i första hand:
2 § Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet.

Det allmänna skall främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.

Ansvariga politiker borde bekymra sig över att karmalagen gäller dem också.  Whats goes up must come down. Karma är konsekvenserna av alla våra tankar, ord och gärningar , med andra ord: våra val. Dessa kan inte överlåtas, köpas eller säljas. Tiden är nu mogen. Vi har fått nog av sorger. Vi har fått nog av lidande.

Niall Ferguson: “Sverige kan inte längre försvara sig militärt. Vi håller på att skapa en permanent klass av människor som aldrig kommer att kunna försörja sig. Städerna hotar att explodera i våld. Och alldeles för få vågar prata om problemen.”

Så länge nedskärningar av välfärdens vitala funktioner och organ går jämsides med massinvandringens enorma påfrestningar, och hela tiden bevisar vad den beror på, så ska vi inte tala om att det finns resurser eller om någon godhet. Verklig godhet och antirasism mäts i förmågan att respektera det faktum att vi alla – som länder, individer och hela befolkningar – har våra begränsningar och att vi tänker ta ansvar för att resurserna av våra vedermödor inte räcker åt alla.  Det har heller aldrig varit meningen. Alliansen driver en skenhelig gökunge-politik som alla äcklas av, därför att man tvingar den på sin befolkning genom utpressning om att annars kalla den rasistisk.  Den kampanjen tvångsfinansierar vi alla.

20130929_123803_resized_1Sverigevänliga är livrädda att förknippas med sin egen överlevnad
De flesta stannar hemma av bekvämlighetsskäl, även när deras partier gör pliktskyldiga utryckningar med budskap som vi är moraliskt förbjudna att lyssna på. Så vi låtsas oss genom tillvaron. Vad påminner det om?
Snart stannar även partierna hemma, det är bekvämast. Och tryggast. Kvar står, som alltid och överallt på jorden, en drabbad civilbefolkning. Men vår har ingenstans att fly. Allt som skulle rädda oss i tider av nöd har regeringen skingrat för vinden, slösat och skänkt bort.

Detta kommer bli Sveriges fall: att de flesta håller sig partilojalt för goda för att stå vid sin egen civilbefolknings sida i partipolitisk neutral anda, även när målet är detsamma. De sätter partipolitisk vinning före folket och individen. Men när varken Sverige eller landets egen befolkning finns – vilka partier behövs då?
Tanken stiger upp för mig som giftig sumpgas och bekräftas av allt jag ser, vart jag än vänder mig.

De klagar på 7-klövern! När det kommer till kritan, så kan uppenbarligen inte sverigevänliga partier samarbeta med civil befolkning över sina inbördes åsiktsgränser, de heller! “Det kan skada partiets anseendet”….. just det där hycklande anseendet som de säger att de inte vill ha eller leva upp till!  Skillnaden finns mellan teori och praktik, mellan ord och handling.
Vilket politiskt anseende som “sverigevärnare” har de egentligen kvar att vårda, när de så tydligt markerar avstånd till gräsrötter som (uppenbarligen) bryr sig mest och sätter målet före skräcken att förknippas med “fel” åsikter?
Vilka vill de föreställa vara bättre än? Vilka förebilder vill de vara i kampen mot aggressiv hatretorik och exkluderingar i det politiskt defekta Sverige? De uppgår ju redan i roten till problemet som de säger sig vilja bekämpa.   De förstärker problemet genom sina egna legitimerande attityder. Medlöparfasoner, som de själva inte längre märker, för de springer mitt i cirkeln av dem.

Skillnaden mellan hat och kritik
Vänstern beskyller “högern” för att vara “hatiska” mot grupper som dessa understår sig att kritisera. Det kan inte bli mer fel.
Vad som blivit mycket tydligt på senare år är den stora skillnaden mellan att vara hatisk och kritisk. Vänstern står för det förstnämnda som inte bara vältrar sig i sanningslösa och självmotsägelsefulla påståenden och verbalt aggressiva utfall, utan som också utagerar i våldsamma och fysiska angrepp på åsiktsmotståndare. Målet är: mesta möjliga skada. Hat är att vilja skada sina hatobjekt, vilket extremvänstern faktiskt både vill och gör. Och högern ( “fascisterna”) – som alla sorters åsiktsmotståndare i det politiskt korrekta Sverige katalogiseras under – håller sig i 99 fall av 100 passiv och verbalt kritisk till antidemokratiska krafter och företeelser.  Kritik  – hatets motsatsord – är att vilja sprida upplysning om det uppenbart felaktiga. Kritikerna vill inte skada och gör heller ingen skada.

En 80-årig dam lät ögonen fara över vår lilla samling och utbrast:
– Fy fan! Är det så illa att svenska befolkningen sätter allt hopp till handikappade, gamla och sjuka för Sveriges överlevnad? Det är en svekfull feghetsskam för Sverige!

Vad händer när sista visslan kallar?
Humöret var ändå på topp den 29 september. Även bland närvarande poliser som uppskattade vårt beslut att ställa in marschen och istället ta oss till Mynttorget i små, spridda grupper. Tålmodiga, sega virken. Vi är vana att ta oss fram på det sättet. Man blir luttrad av att bo i alliansens landsbygder, där det enda vi får mer av är horder av falska flyktingar, men inga jobb eller sänkta bensinpriser till allt längre avstånd mellan nedlagda eller nedläggningshotade livsmedelsaffärer och arbeten. Alla kan inte bo i städerna. Redan många år innan invandringsströmmarna var det små chanser att finna bostäder där det fanns arbeten. Nu finns varken bostäder eller arbeten.
Knappt städer. De förfaller med varierande hastighet till krigszoner. Vårt enda överflöd – den aggressiva, okontrollerade och oproportionerligt stora invandringen – blir också vår säkra död. Om det var alla eniga bara genom att växla ögonkontakt. Vi kände varandra utan att någonsin ha träffats förr. Osynliga band. Det tysta samförståndet, det som överbryggar allt. Dock inte kärlek och lojalitet till vitt skilda kulturer och väsenskilda värderingar i någon annans land.
Tillfället var ypperligt att knyta kontakter på och till att inleda bildande av nya kretsar i olika län och vi kommer komma igång med det under vintern.

Fanclub
Mest intresserade var kanske Expo. Figurer därifrån var fler i antal, än vi. Daniel Vergara var tidigt på samlingsplatsen, Raoul Wallenbergs Torg. Han spanade.

Daniel Vergara, Expo, var före oss själva på samlingsplatsen.

Daniel Vergara, Expo, var före oss själva på samlingsplatsen.
Foto: Bruno Tor Gustafsson

Vad ska de ha en tidning till, när de konsekvent rycker saker ur sitt sammanhang, eller återger en del av flera sammanhängande delar, för att kasta fel ljus över ogillade skeenden?
Man kan effektivare tiga ihjäl det man inte vill att andra ska känna till, helt utan tidning.

Så här ger man Expos kraftig ångest. Bibbi rullade oförskräckt fram till Vergara på Mynttorget och sa att hon inte tänkte svara på några frågor, efter talet:
“Sådana som ni behöver inga intervjuer.”
“Skriv vad du vill”, sa hon, “det brukar du ju göra ändå. ”

– Men så liiiten han är!
Det var min röst, ett ömmande tonfall.
Vergara är till storleken mycket liten och har alltid nyvaken frisyr. Man grips av moderskänslor och vill ta med honom hem, stoppa om honom, läsa ofarliga sagor för honom och släcka ljuset. Natti-natti. Han ser ut som den skrynkliga lilla snuttetrasan som jag tröstsökande snurrade runt näsan, när jag var barn. Vergara kan bli Värmlandsgruppens maskot. Han är ju ändå alltid med.

Daniel Vergara, Expo, överraskades av Bibi.

Så här ger man Expos kraftig ångest. Daniel Vergara, Expo, överraskades av Bibbi.
Foto: Bruno Tor Gustafsson


Expo skrev, mycket riktigt, även den här gången precis vad de ville. De trollade redan i ingressen bort Värmlandsgruppens över en timme långa huvudtal i tre delar och gav bort statusen till Anders Ankartjärn 15 minuter långa avslutande tal:

“Arrangören bakom demonstrationen var Värmlandsgruppen, men huvudtalaren kom från Nationaldemokraterna.”

Expos Daniel Vergara och den "oberoende frilansfotografen"....gillar lika sneakersmärke. Foto: Bruno Tor Gustafsson

Expos Daniel Vergara och den “oberoende frilansfotografen”….gillar lika sneakersmärke.
Foto: Bruno Tor Gustafsson

Med Expos känsla för sanning och proportioner kan Daniel Vergara – mycket väl – utmåla sig som Värmlandsgruppens ordförande i nästa artikel. Eller varför inte ge bort posten till “den oberoende frilansfotografen” (enligt sig själv) som kvalitetskollade bilderna tillsammans med Vergara?

Noterat inom parentes: alla från Expo har exakt samma märke på sina sneakers – de gillar verkligen lika.

Fotografen har en metafysisk oberoende förmåga att dyka upp tillsammans med Expo. Eller så är sanningen mycket enkel: han älskar oss. Vi är ju de äkta antirasisterna som ropar efter lika villkor, rättigheter och skyldigheter- för alla.  Alla har rätt till ett eget land, sin nationalitet och identitet. Alla har rätt till den välfärd de betalar till och skyldigheten att göra detta. En självklarhet i alla länder, utom i Sverige – där råder bara motsatsförhållanden värdiga en plats i Alice i Underlandet. Där är uppåt istället  ner, bak är fram, och inget är som det ser ut att vara. Och drottningen (regeringen) i landet fuskar i kortspel.

Expo stod på Värmlandsgruppens sida, redan på Grumsgruppens tid.

Expo stod på Värmlandsgruppens sida, redan på Grumsgruppens tid.

Hur Expo egentligen gillar Värmlandsgruppen väldigt mycket, har en tidigt historia. Alltsedan Grumsgruppen demonstrerade 2012 mot att Grums kommun avhyste svenska familjer från sina uppemot 43-åriga långa lägenhetsboenden för att göra hem av dem till “ensamkommande flyktingherrar”.
Nu är det dags igen, i Gävle:

“Hyresvärden Vertebralis AB chockhöjer hyran med 60 procent för att bli av med familjen Thomas Andersson och Matilda Ekman och deras 4-åriga dotter. Matilda är dessutom gravid i nionde månaden. Orsak: Fastighetsägaren vill göra om fastigheten till asylboende eftersom man räknar med att kunna tjäna mer pengar på ett lukrativt avtal med Migrationsverket.”

Kommer skylten “Expo stödjer” även då segla förbi i tv-rutan tillsammans med upprörda demonstranter?

I sin artikel “citerar” Expo, vidare:

“– Att ta hit de med en etnicitet som är ämnade att leva i Afrikas sol är befängt, sa Ankartjärn till den lilla åhörarskaran.” 

Vad Ankartjärn berättade var :

“Naturligtvis kan man inte hålla ett sådant här tal utan att prata om invandringen. Om invandring kan man bara säga en sak – ett land där det redan bor ett folk är ett land som är olämpligt för invandring. Punkt! Är det sedan så att invandringen dessutom är behäftad med en annorlunda kulturell och/eller religiös grund, så är det inte längre bara olämpligt, det är befängt.
Och om det sedan dessutom handlar om människor med en etnicitet som är menad att leva i exempelvis Afrikas strålande sol, så är det direkt sinnessjukt. Alla de hälsoproblem som är kopplade till detta brott mot, faktiskt, våra naturlagar, kommer att bli våldsamt tydliga, snart nog.

 

I bästa fall är Daniel Vergara okunnig om följderna av D-vitaminbrist och förstår inte vad Ankartjärn talar om. I värsta fall bryr han sig inte om det, för agendan är helt enkelt en annan och till men för alla som ofrivilligt dragits in i den här fantasiproduktionen av tvingande människoöden, som regeringen är ansvariga för.  Huvudsaken är dock att framställa en falsk bild av rasism, även där ingen finns – allt för att existensberättiga sin skattefinansierade fabuleringsverkstad.

Regeringen tar i störst antal hit just de människor som får störst svårigheter att leva i vårt solfattiga klimat. Deras klädsel och/eller pigmentering är orsaken.  Få känner till D-vitaminbristernas följdsjukdomar. Massinvandringen till Europa leder till medicinsk katastrof, berättar Julia Caesar om:

“När mörkhyade människor flyttar till solfattiga latituder, har heltäckande slöjor och stannar inomhus – då har vi receptet på en medicinsk katastrof. Mängder av kvinnor och barn får skelettsjukdomar till följd av D-vitaminbrist” säger Nina Jablonski, professor i antropologi vid Pennsylvania State University och forskningspionjär på hudens roll i evolutionen, cirka 52 minuter in i den här föreläsningen.”

Socialstyrelsen, somaliska barn får autism på grund av d-vitaminbrist

 

Expo igen:
“Trots Nationaldemokraternas inblandning i Värmlandsgruppens manifestationer vidmakthåller Victoria Wärmler att Värmlandsgruppen är politiskt oberoende.”

Det låter stort när katten skiter, skulle min farmor ha sagt. För sista gången: Värmlandsgruppen är inte politiskt oberoende. Då skulle gruppen vara bakbunden i fråga om att reagera på politiskt haveri, eller på politik över huvud taget. Det är en omöjlighet. Allt är politik. Allt.

Vad gruppen däremot är, är partipolitiskt oberoende. Inga partitillhörigheter sätter agendan för våra svängrum.
Detta bekräftas av att ingen i styrelsen är knutna till något särskilt parti, även om det inte är ett krav på vare sig styrelsemedlemmar eller vanliga medlemmar. Nationaldemokraterna var inte där, men Ankartjärn var det som självständig individ med egna åsikter.  Han höll också ett tal, som självständig individ – inte ett partipolitiskt tal eller ett som bar minsta spår av partipolitisk reklam. Det stod alla fritt ! Men Ankartjärn är den enda som verkligen har förstått poängen med Värmlandsgruppens neutrala flagg för alla som ställer upp på gruppens budskap. Nästa gång kanske våra mål inte sammanfaller med Ankartjärns, eller är av samma intresse i sak.

Vi tackar däremot Nationaldemokraterna för vänligheten att svara på vårt nödrop och låna ut sin högtalaranläggning. Gjorde Sverigedemokraterna det? Svenskarnas Parti? Inte en enda annan politisk rörelse med resurser ställde upp för en annan rörelse utan resurser.

Vi finns för att ena, inte så split. Så split mellan varandra, och till och med mellan sig själva och medlemmarna och folket, det gör redan alla andra.
Även Expo kunde ha anmält sitt deltagande, de också – om de bara delat våra demokratiska värderingar.

Men ……var höll alla andra gapiga skrivbordskrigare hus?

Kärlek vid första ögonkastet. Expos Daniel Vergara och Värmlandsgruppens Bibbi Andersson

Kärlek vid första ögonkastet.
Expos Daniel Vergara och Värmlandsgruppens Bibbi Andersson

 

Solstrålen Bibbi Andersson Foto: Bruno Tor Gustafsson

Solstrålen Bibbi Andersson
Foto: Bruno Tor Gustafsson

 

Värmlandsgruppen fr h: Ledamot: Börje Strömberg Talare/ladamot Bibbi Andersson Ordförande: victoria Wärmler

Värmlandsgruppen fr h: Ledamot: Börje Strömberg
Talare/ledamot Bibbi Andersson
Ordförande: Victoria Wärmler

Expos Daniel Vergara, men Mynttorgets soptunna som artikelunderlag.

Expos Daniel Vergara, men Mynttorgets soptunna som artikelunderlag.

20130929_124043_resized

Adresser utbyttes och kontakter knöts

 20130929_124032_resized_1  20130929_123952_resized_1  20130929_123813_resized  20130929_123745_resized  20130929_123655_resized_1  20130929_123645_resized  1270737_10151888455918739_540880903_o  904062_10151888457218739_2027641942_o

4 responses to “Efter manifestationen 29/9

  1. Jag var en av de få på plats. Blev givetvis något besviken på att så få tagit sig dig, och jag förstår artikelförfattarens besvikelse. Men någon/några måste ju börja. Om det sedan inte leder någonvart och allt går åt helsike, så kan man åtminstone dö med gott samvete.

    Minns William Wallaces (Mel Gibson) tal inför de skotska soldaterna i “Braveheart”, inför striden med engelsmännen:

    “Fight and you may die. Run and you will live at least awhile. And dying in your bed many years from now, would you be willing to trade all the days from this day to that for one chance, just one chance, to come back here as young men and tell our enemies that they may take our lives but they will never take our freedom!”

  2. Bra artikel. Chockerande dålig uppslutning måste jag säga. Själv bor jag utomlands, men tänker att innan jag skulle ställa upp på en dylik manifestation, så vill jag veta att flera hundra Sverigevänliga individer kommer att närvara. Hur kan man säkerställa detta är då frågan?

    • Tyvärr, finns det inget sätt att garantera hur många som kommer!
      En variant är att räkna in alla som lovar komma, inte de som bara vill och önskar att de kunde.
      Men så länge vi har “krigare” som ringer eller skriver samma dag och lämnar återbud för att de “är bakfulla” och andra så kallade icke-ursäkter, så finns ingen chans att förutse deltagandet.
      Det andra är: om alla kommer enbart beroende på vilket antal andra som garanterat kommer, så kommer naturligtvis ingen alls.

    • Varför måste det vara flera hundra för att du ska närvara?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*