Nationen som började gråta

Det är inte bara Expressen som väcker rädsla och obehagliga DDR-vibbar inför Nyår.
Mikael Svensson på Värmlands Folkblad (VF) vill inte vara sämre på att parfymera liket av demokratin före valet 2014. Landsbygdernas lokalblaskor har det inte tillräckligt tufft i tvingande avfolkningstider, utan att öppet försöka fostra läsarna att tycka rätt.

Arrogansen i att inte tro att läsarna är intelligenta nog att genomskåda deras propagandaapparat, är beklämmande. Minst av allt räknar de med att: allt de gör idag för konsekvenser för morgondagen.

Tycka rätt innebär att frivilligt kasta sig framför tåget och medverka till att landmännen fattar samma självmordsbeslut. De vill inte dö ensamma, de vill liksom en destruktiv sekt dö kollektivt.

I solidaritetens tecken ska varje person som tänker rätt vara överens om att fosterlandet och dess välfärd ska överföras till tredje världens bättre bemedlade som haft råd med hundratusentals kronor för att alls ta sig hit.

Det är inga stackare som kommer hit (98%) och är utslagna krakar som politikerna kan kasta samvetsskuld på explicit svenskar för. Dessa utgör – nota bene – användbar rekvisita för den statligt organiserade plundringen på landets tillgångar, som pågår.

Svensson bidrar med en bisarr julsaga som handlar om att Sverige går på hälsokontroll och får reda på att det har insjuknat i främlingsfientlighet.

”Sverige sa att olustkänslorna dykt upp redan 2010. Men att det blivit värre senaste året. I mars och september hade det till och med varit sängläge.

“Hm, mars och september”, mumlade doktorn och gjorde ett par anteckningar. Sverige försökte se vad hon skrev. Såg ut som ”REVA-projektet” och ”register över romer”. Det lät allvarligt.

”Jag måste fråga”, fortsatte läkaren. ”När alla dessa vänner anlänt till dig, har du någon gång upplevt det som att du varit på väg att förlora din identitet? Som nation alltså.” [..]

Sverige nickade och drog upp sin tröja. Här och var syntes ilsket röda bitmärken över de olika landskapen. På vissa ställen, som i Kärrtorp i Stockholm, hade landet till och med kliat sönder sig.

”Som jag trodde”, sa läkaren och lutade sig tillbaka. ”Löss. Den värsta sorten. De var vanliga på 30- och 40-talen, men försvann sedan. Nu verkar de ha kommit tillbaka. Inte bra alls.”
”Och det betyder …?” frågade ett allt blekare Sverige.

”Att du fått en allvarlig släng av rasism och främlingsfientlighet, i kombination med ett febrigt tillstånd av bristande medmänsklighet. Det är otrevliga saker. Tar du inte hand om det så kan det utvecklas till något väldigt obehagligt.”

Nationen från norr såg nästan ut att börja gråta. ”Fast det är inte kört för dig”, la läkaren till snabbt. ”Tvärtom. Du verkar ju ha ett friskt hjärta trots allt.

Och febern visar på att ditt immunförsvar bjuder på tufft motstånd. Det är bra. Vad gäller lössen så demonstrera med eftertryck vad du tycker om dem. Knäpp iväg dem bara!”

Sverige sträckte på sig. ”Så jag kommer klara mig då?”
”Absolut. Framförallt om du fortsätter umgås med din omgivning. Bjud hem folk, ta hand om dem, visa att du bryr dig om dem. Det är faktiskt den bästa medicinen. Gör så och du kommer ha många fina år framför dig.”

Vem utövar påtryckning bakom texter som dessa?

Med hyggligt sinne för metaforer och samtidsorientering, känner man till den politiska förändringen 2010. Det var då SD inträde i riksdagen därför att svenska folket i ett demokratiskt val ville ha det så. Något som politiska meningsmotståndare inte accepterar, vilket är en helt annan sak, än att SD är fientliga på alla upptänkliga sätt .

Vet man detta så förstår man vad “sagan” handlar om. Kvalificerat skitsnack. Detta i avsikt att lasta sverigedemokrater – med minst inflytande både idag och (framförallt) historiskt – för konsekvenserna vi ser idag av vad alliansen, och rödgröna röran före dem, åsamkat vårt land med sin knappt uthärdligt allmänfientliga och morbida diskrimineringspolitik.

Man förstår sensmoralen i utrotning av oliktänkande. Svensson är med sitt lösseri bara en förlängning av LT-tidningen som publicerade en morbid teckning av SD som kackerlackor som skulle utrotas med bekämpningsmedel av en milant figur i gasmask och skyddsutrustning.

Det sunda förnuftet ser naturligtvis nynazismen återväxt – i detta. Vilka vill utrota vilka? Vilka utövar regelmässigt politiskt våld mot vilka? Vilka framställer vilka som löss, kackerlackor och demoner som ska krossas och förintas? Listan kan göras lång på “vilka”, som det aldrig är sverigedemokrater eller sunda nationalister – patrioter – som uttrycker önskan om eller gör. Vakna för fan!

För en samhällsförändring (som alla eftersträvar, fastän den ser ut på skilda sätt) är ju den demokratiska metoden att övertyga andra medborgare med fakta, evidensbaserade resultat och saklig argumentering.

Metoden hos det politiskt korrekta etablissemanget är nästan alltid den omvända. Deras känslor och vilja är enda argumentet. För att dessa ska räcka och kunna vara vägledande tillskriver de förnuftet och rationella argument negativa egenskaper. Som inte ens har med sanning och verklighet att göra.

Metoden är att förtiga informativa nyheter och alla avgörande fakta som talar emot allt förnuft i den utopiska mångkulturella självmordsuppfattning som alla ska ha – vare sig visionen är realistisk eller ej, sann eller falsk. Att manipulera människor med värdeladdande beskrivningar och ord, falska citat, och emotionella anekdoter för att skapa kedjereaktioner av rädsla och en känsla av att – för sin egen säkerhets skull – behöva exkludera andra människor med annan syn på vad som pågår än den ovanifrån påbjudna. En metod genomsyrad av feghet, ohederlighet, ren elakhet, intolerans och ofta verklig rasism. En fientlig metod innehållande konstruerad verklighet med skönmålade egenskaper, som inte existerar, men som de lobbar för. Även om de privat inte håller med om det själva.

Här tillskyndar (precis som förväntat) de rabiata som utan att ta reda på varför eller ifrågasätta någonting tror på allt de läser och på att skribenterna faktiskt också gör det. Som vill ingå i en gemenskap som bekräftar dem, helt oavsett till vilket pris, och utan att förstå att den bekräftelsen är skenbar och när som helst kan upplösas med en politisk kursändring.

De ser inga nyanser eller skillnaden mellan förställning och äkthet. Sant och falskt. Huvudsaken är att de får ge utlopp för allt obearbetat hat de bär på i sina liv, och detta får äntligen (an)vändas mot godkända objekt. Sådana som Svensson ger legitimitet för. Han gör det, för han vet, att det är villkoret för att alls få jobb på landets tidningsredaktioner av idag. De behöver lydiga knähundar, inga skarpa grävande krafter som stället maktmissbruket och kollaboratörerna mot väggen.

Det de sår i dag åt andra, är vad de själva får skörda i morgon.

Svensson vet alltså och visar vilka man får och ska hata. Han tror kanske själv på att det är rätt att avhumanisera och beljuga åsiktsmotståndare. Först avhumanisering och sedan angrepp är antidemokratins kärna, då den demokratiska förmåga sitter i en önskan om att skydda dess värden också för dem som inte tillhör majoriteten.

Han har blivit tillsagd det. Att det finns något demokratiskt i att känna Det goda hatet. Det fina hatet. Med sådant rasrent och överlägset hat kan man utan att tveka sätta människor i fängelse, slå ihjäl dem och beröva dem både försörjningsmöjligheter och säkerhet, utan att det påminner dem ett enda dugg om 30- och 40-talet. Åratal som de varnar för men vars beteendemönster bara de själva använder.

Har Svensson tänkt på att människor i Värmland betalar prenumerationer för VF, pengar som han använder till att kalla många av dem för löss och sjukdomar med? – Kom igen!

Här nedan är den mer realistiska versionen, en parafrasering på Svenssons saga, som de flesta känner igen sig i:

”Sverige sa att olustkänslorna  infunnit sig 1996, när Alliansen tog över. Men att det blivit värre senaste året. I december hade det till och med varit sängläge.

“Hm, i nästan 8 år och december”, mumlade doktorn och gjorde ett par anteckningar. Sverige försökte se vad hon skrev. Såg ut som ”Mångkulturella samhällsexperimentet” och ”Expressens register över politiska åsiktsmotståndare”. Det lät allvarligt.

”Jag måste fråga”, fortsatte läkaren. ”När alla falska flyktingar utan reella skyddsskäl massinvaderat landet, har du någon gång upplevt det som att du varit på väg att förlora din identitet? Som nation alltså.” [..]

Sverige nickade och drog upp sin tröja. Här och var syntes ilsket röda bitmärken över de olika landskapen. På vissa ställen, som i Husby där invandrarupploppen startade, hade landet till och med kliat sönder sig.

”Som jag trodde”, sa läkaren och lutade sig tillbaka. ”Löss. Den värsta sorten. De var vanliga förr i tiden, innan välfärdsutvecklingen, men försvann sedan. Nu verkar de ha kommit tillbaka med den snabba och för stora invandringen, precis som TBC. Inte bra alls.”

”Och det betyder …?” frågade ett allt blekare Sverige.

”Att du fått en allvarlig släng av självmordstankar och svenskfientlighet, i kombination med ett febrigt tillstånd av förlorat omdöme och ansvarskänsla. Det är otrevliga saker. Tar du inte hand om det så kan det utvecklas till något väldigt obehagligt.”

Nationen från norr såg nästan ut att börja gråta. ”Fast det är inte kört för dig”, la läkaren till snabbt. ”Tvärtom. Du verkar ju ha ett friskt hjärta trots allt. Och febern visar på att ditt immunförsvar bjuder på tufft motstånd. Det är bra.

Vad gäller lössen så demonstrera med eftertryck vad du tycker om dem. Knäpp iväg dem bara!”

Sverige sträckte på sig. ”Så jag kommer klara mig då?”

”Absolut. Framförallt om du fortsätter umgås med politiskt medvetna. Bjud hem landsmän, ta hand om dem, visa att ni bryr er om varandra och ert land. Det är faktiskt den bästa medicinen. Gör så och du kommer ha många fina år framför dig.”

Från: Sockerbitar

2 responses to “Nationen som började gråta

  1. Pingback: Krönika: ”Nationen som började gråta” - UmeNytt.se - Nyheter Sverige

  2. Pingback: Krönika: ”Nationen som började gråta”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*